Regeringen ska i dagarna börja se över straffsystemet. Men Beatrice Ask har redan pekat med hela handen i vilken riktning det hela barkar. Hon vill införa så kallad elektronisk fotboja som straff för ungdomar. Det vill säga den straffade befinner sig inte på institution utan får istället en sändare som sätts om foten och får enbart lämna sin bostad på vissa bestämda tider. Justitieministern vill också ta bort eller begränsa bötesstraffet för folk under 18 år och undersöka om dagens längsta straff på fyra år för dem som döms till sluten ungdomsvård ska bli längre.

Beatrice Asks förebild är England där man sedan länge har haft en sträng syn på ungdomsbrott. Där kan tioåringar dömas till fängelse men det har inte haft den minsta effekt på den ökade kriminaliteten bland unga. Lösningen på problemen kan omöjligt heta hårdare straff, utan vuxenstöd, vård och ett samhälle där också ungdomar räknas.

Också i Sverige ökar antalet ungdomar som överträder lagen. Sex procent fler 15 till 20-åringar än året innan lagfördes. Enligt Brottsförebyggande rådet uppger många ungdomar att de har begått brott, men i de flesta fall handlar det om enstaka förseelser. Det vanligaste är stölder i skolan och affärer. Och visst finns det brister i rättsväsendets hantering. Fall där unga begår brott utreds allt för långsamt. Jag har själv besökt Kronobergshäktet i Stockholm och bevittnat hur 15- till 20-åringar kan sitta i isolering i långa tider under utredningen, ända upp till två år, utan tillåtelse att ta emot besök, titta på TV eller ha någon annan kontakt med yttervärlden.

Det finns stora brister i hanteringen av unga inom rättsapparaten konstaterar nu äntligen Riksrevisionsverket och riktar svidande kritik mot både regering och rättsväsende. Riksrevisor Eva Lindström skräder inte orden och menar att allmänheten riskerar att mista förtroendet för rättsväsendet eftersom riksdagen har tryckt på för att skynda på handläggningen av unga då polis, åklagare och domstolar är alldeles för långsamma. Hon pekar på stora brister i rutinerna och brist på samverkan mellan de olika myndigheterna.

Förakt eller dumhet, vilket ska vara osagt, när Beatrice Ask tar kritiken kallt och kallar utspelet med de elektroniska fotbojorna ”skarpa förslag ” fast de mer verkar desperata i tider när den öppna ungdomsarbetslösheten stigit med 25 procent. Inte med ett ord nämner hon åtgärder som underlättar övergången från studier till arbetsmarknaden, sommarkurser eller förbättrad studievägledning. Över 100 100 18 till 24-åringar är anmälda som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Knappast kan det vara en nyhet för Beatrice Batong, som verkar sikta på att överta Margaret Thatchers fallna mantel, att arbetslösheten paras med svårigheter att få en egen bostad och därmed en grund för en sund start på ett vuxenliv. Rekordstora kullar går nu ut gymnasiet. Hur känns det för en ung människa som blickar in i en osäker framtid? Som jämför sin tillvaro med mer lyckligt lottade kompisars? Som har föräldrar som inte har råd med semestrar, saknar pengar till fotbollsläger inte har tid och ork att ha helkoll?

De flesta av oss har snattat någon gång, visar statistiken. I dåliga tider är det mycket lätt att halka fel och komma in i kriminella sällskap också för ungdomar som egentligen vill något annat. Hur långt ner i åldrarna är regeringen beredd att gå med sina uråldriga av forskare för länge sedan underkända metoder? Varför inte börja redan på dagis, kanske kan man sätta bojan runt halsen som en kvarnsten på de ungar som verkar flippra ut?