Det hjälpte inte att polis och Arbetsdomstol (AD) mobiliserades mot de strejkande lagerarbetarna på Lagena i Jordbro utanför Stockholm.
Enigheten om att slå tillbaka arbetsgivarens försök att ”flexibilisera” arbetsplatsen genom att ersätta 33 av dem med inhyrd bemanningspersonal var större.
De stämda arbetarna får nu stöd från flera arbetsplatser i Sverige.
Det uppger Jessica Moya, anställd 1998 och som fram till innan strejken var ledamot av klubbstyrelsen på Lagena. Hon avsade sig styrelseuppdraget tillsammans med två andra ledamöter två veckor innan strejken för att facket inte skulle dömas till svindlande böter av AD när de anslöt sig till sina strejkande kamrater.
Strejken utlöstes måndagen den 15 juni och pågick till torsdagen samma vecka.

Ersätta fast personal
med inhyrd

– Vi har dragits med bemanningsföretag sedan 1995 men lyckades 2003 få bort de flesta av dem. Ett nytt schema med visstidsanställningar och olika skift infördes för att vår personal skulle vara mer flexibla och ha kvar jobben, berättar Moya.
De 101 kollektivanställda har sedan slutet av förra året varit oroliga för sina jobb. Då varslades ett 40-tal och 34 fick gå i januari-februari i år. När företaget återkom med nya varsel på avsked av 33 anställda i maj fick facket och arbetarna nog. Den 15 juni satte de sig i en så kallad vild strejk. Då fanns det fyra olika bemanningsföretag verksamma på lagret med ett 40-tal arbetare. Och det var denna ”flexibilisering” som företaget ville förstärka men som fick de anställda att reagera.
– Nu är det 33 som får gå. Nästa gång kan det bli vår tur. Nu är vi hundra och kan påverka. Så gick tankegångarna, uppger Jessica Moya.
De anställda på bemanningsföretagen fick, vid en undersökning av facket, tio kronor under genomsnittet för Jessica Moya och hennes arbetskamrater. Anställda ställs mot inhyrd personal som driver upp tempo och hela tiden är en bromsande faktor för att förbättra ekonomiska och sociala villkor, menar Jessica. Dessutom spelar bemanningsföretagen rollen som ”legala” strejkbrytare, vilket fallet Lagena illustrerar.

Fredsplikten
diskriminerar arbetarna

– Ett 40-tal av bemanningspersonalen arbetade under hela strejkveckan. Vårt problem uppstod när fjorton polisbussar och två SL-bussar fulla med poliser anlände redan när blockaden inleddes på måndagen. Det var poliser överallt. Vi hävdade inför dem att det var en arbetsmarknadskonflikt och att efter ”Ådalen 31” kan inte polis och militär sättas in mot strejkande arbetare.
LO och det egna förbundet Handels har inte gett något stöd, med hänvisning till att fredsplikt råder.
Lagenafallet belyser återigen det klassiska dilemmat, för trots att det råder fredsplikt under avtalsperioden, har arbetsgivaren i praktiken möjlighet att förändra och försämra både arbetsorganisation, ekonomiska och sociala villkor samt att avskeda personal utan att arbetarkollektivet har rätt att använda strejkvapnet.
Arbetarsolidariteten växer
Och nu har 71 arbetare stämts inför AD av företaget som kräver bland de högsta strejkböterna i Sveriges arbetsmarknadshistoria, 3 000 och 5 000 kronor av anställda respektive före detta styrelseledamöter i fackklubben, bland dem Jessica Moya, som dock tar kravet med ro, ty solidariteten mitt under semestertider är stark.
– En gruvarbetare från Malmfälten ringde igår och berättade att de hade samlat in 1200 kronor för att täcka eventuella strejkböter. Sammanlagt har det till dags dato kommit in 35 000 kronor på solidaritetskontot. Allt stöd är välkommet, hälsar Jessica Moya Flammans läsare.