Många semesterveckor är fyllda med utlandsvistelser. Visst vill vi alla unna oss sol och bad, men vilka krav har vi på att våra resmål går i linje med våra politiska övertygelser?
Jag har själv knappast några högre krav, även om det är lätt att motivera min Cypern-resa med att landet styrs av det socialistiska partiet AKEL, men det var bara andrahandsvalet efter Turkiet, ett land som ofta är föremål för uppmaningar om bojkotter.

Till Turkiet åker jag årligen, trots det förtryck som drabbar kurder, fackliga aktivister och den övriga vänstern i landet. Och visst bidrar man till att göda den enorma och i politiken så betydelsefulla militären exempelvis, men gemene turk och den kultur jag möter bär trots allt inte ansvaret för problemen i landet. Därför kan jag inte göra annat än skratta åt de som inte förstår att jag ofta åker till mitt ursprungsland och tar del av allt av värde där, däribland arbete tillsammans med olika vänsterorganisationer. Det är då man börjar fråga vilken onytta man egentligen gör på mark där dåliga regeringar styr.

Den politiska semesterfrågan aktualiserar övriga bojkotter också. Den bojkott nästan alla kan relatera till är den mot israeliska varor i våra svenska butiker. Jag håller den, som ett symboliskt och viktigt ställningstagande. Men handen på hjärtat, är det inte så att det hjälper ens eget samvete mer än den faktiska situationen i Mellanöstern?
Jag tror så, men att viss skada åsamkas när man avlönar militärer och finansierar kulor och batonger är trots allt ett faktum, oavsett om det gäller israeliska, turkiska eller amerikanska varor eller om man vistas i liknande länder.
Låt därför det i princip oundvikliga bli en drivkraft för mer aktivitet både på hemmaplan och på din semesterplats istället för att begränsa er.