Det är ofint att läsa andras brev. Fast ofta intressant. Jag har just läst brev som skrevs före vår tidräkning. Han som skrev hette Cicero, född år 106 på ett gods nära Rom. Då var romarriket republik, fast inte i nutida mening. Republiken styrdes av de rikaste familjernas represenatanter.
Cicero och hans yngre bror fick god utbildning av grekiska lärare. Sådana ansågs bäst och finast. Redan i 20-årsåldern blev Cicero en framstående talare. Det fanns inga massmedier. Offentliga tal var det främsta medlet för propaganda, eller information som det kallas numera. Han fick olika ämbeten och steg snabbt i graderna. Samtidigt var han författare. Han skrev böcker om retorik, filosofi, juridik, statskonst och andra ämnen. Mängder av brev skrev han också.
Han brevväxlade bland annat flitigt med Julius Caesar under dennes mångåriga fälttåg i Gallien där Caesar byggde upp en armé av in i döden trogna elitsoldater. Med dem besegrade han i inbördeskriget år 48 rivalen Pompejus mer än dubbelt så stora armé och blev romarrikets enväldige härskare.
Cicero gick i landflykt. Han hade stått på Pompejus sida i hopp om att denne möjligen skulle återupprätta den konservativa elitens republik. Efter Caesars seger riskerade Cicero att bli mördad eller i bästa fall att bara få sina egendomar beslagtagna.
Breven jag har läst handlar om hans vånda, om hans förhoppning att bli benådad och skräck att bli lönnmördad. Cicero, rikets främste skriftställare, ödmjukade sig i brev till tidigare vänner, nu på Caesars sida, i hopp om att de ska lägga ett ord för honom hos härskaren. Och Caesar, angelägen om att desarmera landets vassaste penna och på köpet visa sig storsint, benådade honom. Även det Cicero hade kvar av sin förmögenhet fick han behålla.
Julius Caesar blev enväldig år 48 och mördades fyra år senare. Under hans tid vid makten infördes den julianska kalendern och månadsnamnet juli, båda med namn efter honom. Augusti har namn efter hans adoptivson kejsar Augustus. Tidigare började året den 1 mars. Våra fyra sista månader har kvar sina romerska namn: septem, octo, novem, decem betyder sju, åtta, nio, tio.
Romaren Ciceros brev under Caesars välde bjuder på en märklig upplevelse. Man får en känsla av att de nyss skrevs. När hans älskade dotter Tullia dog blev han besatt av att resa ett gravtempel till hennes minne och skrev brev på brev intill tjatighet om bygget.
Året efter mordet på Caesar höggs Cicero ihjäl.
