Av de dödade i anfallet i södra Waziristan fanns inga bekräftade talibaner. Enligt Reuters riktades attacken mot en samling människor som beträtt en militants begravning.

Det innebär att det i alla fall funnits en misstanke om brott – till skillnad från den slakt som drabbade ett civilt bröllop och som tog drygt 140 människors liv i Afghanistan i maj enligt inhemska källor. När den attacken skedde, lovade amerikanerna i en rapport att man skulle göra allt för att undvika att döda civila. ”Oförmågan att urskilja civila och bedöma de potentiella skadorna vid räden är oförenlig med USA:s regerings krav på att skapa säkerhet och trygghet för det afghanska folket” gick att läsa i rapporten från USA:s operativa ledningscentral för regionen (Uscentcom) då.

Hindren för att kunna bekämpa islamister i Afghanistan och Pakistan är nästan samma. Även om en skillnad ligger i att Afghanistan lider av ett starkare USA-inflytande så är det samma frö som skapar ytterligare terrorism i de båda länderna. De till synes slarvigt utförda angreppen som skördar civila liv kommer med nödvändighet att skapa ett USA-hat som gynnar islamister.
– Flygattacker riskerar leda till att vi själva förlorar kriget om vi inte tillgriper dem på ett ansvarsfullt sätt, sade USA:s högsta militära ledare i Afghanistan, Stanley McChrystal, enligt New York Times. Det är insiktsfullt, men likväl fortsätter samma strategi som tidigare. Att tortyrbeskrivningar läckt ut från exfångar i amerikanska fängelser i Afghanistan på senare tid gör knappast saken bättre. Samma sak gäller det faktum att USA-vännen Hamid Karzais regering i landet inte inneburit någon omfattande förbättring för varken demokratin, kvinnor eller fattiga.

Problemet är med andra ord att det inte finns något konkret bra att lyfta fram med det amerikanska inflytandet i regionen. När Afghanistan ligger i spillror kommer grannarna i söder inte anamma en liknande process i sitt eget land. Därför krävs en genuin nyorientering i den amerikanska närvaron. Barack Obamas vilja att skicka fler soldater till Afghanistan är vida känt, men i Väst vet färre att det dröjde cirka två dagar efter presidentens installation att skriva under ett beslut som ledde till att drygt 20 civila dödades i Pakistan.
Collateral damage, indirekt och oavsiktlig skada, är en populär term för att beskriva perspektivet att tråkigheter som tortyr och dödade civila är ett nödvändigt ont för ett högre mål. Men när den indirekta skadan har en direkt effekt på allt som sker i Pakistan och Afghanistan är det dags att ta problemen på större allvar. Att diskutera och ta ställning mot det sätt USA för sitt krig i regionen är inte att vara talibankramare. Tvärtom, istället är det det enda hållbara för att faktiskt skapa ett alternativ till en bristande demokrati och växande islamism i de båda länderna.
När Obamas säkerhetsrådgivare James Jones sa “terrorism inte bara enbart en fiende för USA, utan ett direkt och akut hot för det pakistanska folket” till den pakistanska regeringen i veckan hade han helt rätt. Anledningen till att det är viktigt att ha en kritisk hållning är dock att den amerikanska närvaron i sig är ett direkt och akut hot eftersom den framkallar en växande islamism med sina metoder. Det om något är ett hot för framtiden i regionen.