När massemigrationen från Sverige till Amerika kommer på tal, vilar Vilhelm Mobergs ande tung över historieskrivningen.
Bilden av emigrationen som huvudsakligen en angelägenhet för jordens döttrar och söner lever kvar. Det var faktiskt andra grupper som dominerade emigrationsströmmarna, åtminstone från år 1870, tjänstefolk, entreprenörer, rallare och industriarbetare. De med rötter i byar hade ofta hunnit bli både proletariserade och urbaniserade.
På Svenska Emigrantinstitutet i Växjö träffade jag en gång professorn i historia, Lars Olsson.
Också han reagerade mot hur Karl Oskar och Kristina-bilden har bränt sig fast i det allmänna historiemedvetandet.
En motbild till är onekligen Olssons genomgång av situationen för textilarbeterskor i Minneapolis. Särskilt en kvinna får gestalt: Evelina Johansdotter från Västergötland.
Efter att ha varit hembiträde och hushållerska, städerska på ett pensionat, och till och med tillfälligt återvänt till Sverige, var hon syflicka och städerska på Sterling Mtg. Så småningom blev hon en av alla kvinnor som tillverkade underkläder för män på Northwestern Knitting Company, Minneapolis’ största arbetsplats för kvinnor. Under första världskriget var det kalsonger från Knitting som de amerikanska soldaterna stred i.
Vid stickningsavdelningarna var kvinnorna maskinbiträden, som bytte spindlar, trädde nålar och övervakade stickningen.
På klippavdelningen fanns flest svenska, norska, finska och tyska kvinnor. Cirka 1 100 kvinnor var anställda enbart för att sy ihop klippta tygstycken till hela kalsonger. Inte sällan hände det att maskinen körde nålen i ett finger.
En vanlig uppgift för företagets sjuksköterska var att plocka ur avbrutna nålar ur kvinnors fingrar.
När jag har besökt svenskättlingar i USA har det slagit mig att deras förfäder hade att brottas med en stukad självkänsla. Då emigranterna hade blivit immigranter och blivit arbetslösa i stället för arbetare, eller arbetare i stället för företagare, uteblev de stolta hälsningarna hem. Barnen och barnbarnen tycktes nöja sig med att positionera sig inom sin kyrkas väggar.
En förklaring till den eviga bondebilden skulle kunna vara att varken utvandrarna eller deras barn fann någon anledning att förmedla en annan bild. Varför skryta med att vara arbetare när det bara är andra arbetare som imponeras? Och varför framhålla det svenska ursprunget när nästan alla kommer från något annat land?