Marocko är en av Sveriges största exportmarknader i Nordafrika och enligt Statistiska Centralbyrån ökade handeln med 18 procent under 2008. Marocko, som tillsammans med Israel erhåller så kallad ”avancerad EU-status”, har på allvar börjat auktionera ut olja, fiskevatten och fosfor till multinationella företag. Naturresurser prospekterade och belägna på ockuperad, västsaharisk mark som Marocko inte har rätt att exploatera.
I början av april reste handelsministern och moderaten Ewa Björling till Marocko i syfte att fördjupa handelsförbindelserna med monarkin och bereda väg för privatsektorns fördjupade regionala verksamheter. Bland annat Ericsson deltog vid möten med marockanska ministerier, enligt Björling. På handelsministerns blogg beskriver hon vistelsen i ett antal inlägg och lyfter fram de ”givande mötena” med flera ministerier och handelsnätverk. Då resan rörde handelsfrågor stod Marockos kränkningar av mänskliga rättigheter och ockupationen av Västsahara inte i centrum.

Ewa Björling beskriver i ett inlägg hur MR-situationen togs upp och att svenska regeringens syn ”är identisk med FN:s linje om ansträngningar för att hitta en politisk lösning”. Brahim Mohktar är den västsahariska befrielserörelsen Polisarios representant i Norden. Han beskriver sitt folks och Polisarios missnöje med FN:s tandlöshet och ignorans kring den krackelerade fredsprocessen.
– Vi är övergivna, bortglömda och bortprioriterade av FN, omvärlden och media. Nu har vi nått den absoluta gränsen, vi förstår budskapet, säger Brahim.
Polisarios representant i London, Lamine Yahiaoui, säger att Ewa Björling bjöds in att besöka flyktinglägren i södra Algeriet samtidigt som hon var i Marocko, men att hon avböjde. Lamine påpekar att storföretag som intresserar sig för Marockos exploatering av västsahariska naturresurser utnyttjas som ”kanonmat för att legitimera ockupationen”. Fastän Lamine känner inspiration och hunger inför sitt fortsatta diplomat­arbete, vittnar även han om sitt folks dalande hopp och krympande tålamod till de diplomatiska försöken för att nå sin berättigade självständighet:
– Både i de ockuperade och befriade områdena måste folk få se en ljusning före år 2012, då nästa Polisariokongress hålls. Om inte lär det väpnade motståndet återupptas mot den marockanska ockupationen. Västsaharierna orkar en diplomatisk runda till, men inget mer.

I oktober 2008 isolerade Marocko staden Assa från omvärlden, efter det att lokalbefolkningen protesterat mot uteblivna rättigheter och brist på arbetstillfällen. Armén slog igen internetkaféer för att strypa kontakten med omvärlden i samma veva som den västsahariske journalisten och skolrektorn Mustapha AbdDaiem ”försvann”, efter att ha uttryck sitt stöd för människors rätt till arbete. Samtidigt trappade Marocko upp förföljelsen av västsahariska studenter.
Förföljelsen av västsahariska studenter är ingen vacker läsning. Listan på antalet nedslagna manifestationer i det ockuperade Västsahara under de senaste åren kan göras lång. Brutaliteten står i centrum och tortyrmetoderna är lika grymma som primitiva: våldtäkter, elchocker, arresterade brännskadas eller hängs i händer med rep och misshandlas. En särskilt grym tortyrmetod, som flera studenter som deltagit i manifestationer för ett fritt Västsahara har råkat ut för, är att kastas ut från höga husfönster. Många har förlamats för livet.
– Andra överges i öknen, långt ifrån närmaste stad.
Orden kommer från studentaktivisten Rabab Amidane. Hon är född i Västsaharas ockuperade huvudstad El-Aaiún, idag student i Marocko då det inte byggts ett enda universitet i de ockuperade områdena. Enda möjligheten till utbildning är att söka sig till de marockanska universiteten och deras systematiska historieförfalskningar och skolväsendets dokumenterade kränkningar av västsahariska studenter.

Rabab är öppen regimkritiker till ockupationen och Marockos brist på demokrati. Hon har upprepade gånger torterats och är ett av många levande bevis på konfliktens skoningslösa brutalitet. Hon reser på marockanskt pass, har tillgetts marockansk identitet men är saharawi, västsaharier. Det understryker hon vid en föreläsning i ett vårvarmt Stockholm. Rababs engagemang är alltifrån riskfritt, men möten med norska toppolitiker och inflytelserika NGO:s har gett den unga kvinnan en viss immunitet. Istället slår marockanska polisen till mot hennes familj.
– När jag var i Norge stormade polisen mitt hem och torterade min mor och fjortonåriga syster, berättar hon medan ett foto av lillasysterns torterade kropp stirrar ut över chockade åhörare. Ett annat foto visar upp Rababs egen mörbultade kropp sedan hon greps av polis i samband med en fredlig demonstration.

Universitetsräder och arresteringar av västsahariska studenter är vardagsmat och senast i december 2008 dödades två västsahariska studenter som deltog i en hungerstrejk vid Ibn Zohr-universitetet. I Marrakech i maj samma år omhändertogs och torterades 300 studenter. Trots denna repressiva och brutala vardag är Rabab Amidane positiv inför framtiden och västsahariska studenter kommer fortsätta sina fredliga manifestationer för ett fritt Västsahara.
– Vi har inga vapen, vi är inte beväpnade med annat än vårt lands nationalsång, våra slogans och vår flagga, säger hon och ler.
Det största problemet är, menar Lamine Yahiaoui, den massmediala tystnaden.
– Ingen stor nyhetstidning bemödar sig att ens kommentera den marockanska arméns brutalitet och godtyckliga arresteringar av demonstranter och västsahariska studenter i det ockuperade Västsahara, säger han.
Senast i mars 2008 utropade alliansregeringen Marocko som ett ”föregångsland och stabil utpost i Mellanöstern och Nordafrikaregionen vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna”.
– Den svenska regeringen har i andra fall erkänt länder som inte fullt ut geografiskt kontrollerat sina marker, säger Lena Thunberg, från västsahariska stödföreningen i Sverige. Västsahara är en avkoloniseringsfråga som inte är genomförd. Allt är glasklart, Sverige borde erkänna Västsahara.

Västsahara
Västsahara, tidigare Spanska Sahara, är ockuperat sedan mitten av 1970-talet av Marocko. Efter ett segdraget krig mellan Polisario och Marocko utropades eldupphör 1991 sedan Marocko gick med på en FN-initierad folkomröstning om Västsaharas framtid. En omröstning som 18 år senare ännu inte ägt rum. Marocko ockuperar större delen av Västsahara och situationen för västsaharierna i de ockuperade områdena är mycket svår. 160.000 västsaharier lever sedan 30 år i flyktingläger i södra Algeriets ogästvänliga öken.

Bakgrund
POLISARIO
Befrielsefronten Polisario bildades under 1970-talet och har sedan eldupphöret utvecklats till ett politiskt parti. Polisarios generalsekreterare och Västsaharas president är Mohamed Abdelaziz.

EU OCH MAROCKO
Marocko är enda afrikanska land som inte är med i Afrikanska Unionen (en protest mot Västsaharas medlemskap). Istället betraktas landet som ”inofficiell medlem” i EU. Relationerna mellan EU och Marocko är väldigt bra och rör förutom fiske och gynnsamma naturresurser även säkerhets- och immigrationsfrågor.