Vid Flammans pressläggning är resultatet av IF Metalls medlemsomröstning inte klart. Kanske säger Metallmedlemmarna nej till lönesänkning, trots hotet om uppsägningar. Det är vid Scania i Öskarshamn, Södertälje och Luleå som de anställda givits ultimatumet: Lägre löner eller uppsägningar.

Unionens medlemmar sade ja till lönesänkning med stor majoritet. IF Metall sade först nej, men låter nu medlemmarna rösta inför hotet om varsel.
Scanias ledning har föreslagit 20 procent kortare arbetstid med tio procent lägre lön. Löneökningarna skjuts fram till nästa år med fem månaders retroaktivitet och semestertillägget halveras. Ingen ska dock hamna under a-kassans tak på 18.700 kronor i månaden.

Alternativet är nedskärningar i personalstyrkan.
Kristiderna innebär att fackförbunden sätts på prov. Hur länge håller den fackliga solidariteten? Inför hotet om uppsägningar ligger det nära till hands att acceptera försämringar i villkoren. Då krackelerar grunden för hela fackföreningsrörelsen, enigheten som stärkt arbetarna i decennier.

När IF Metalls ledning förra månaden sa ja till alternativet lägre löner, vårdanställda i Jämtland får sin nattbonus indragen i ett svep (Flamman 9/4 2009) och Unionens Scanianställda ger stort bifall åt lönesänkningar, då ser läget allvarligt ut.

Att börja tafsa på realinkomster – även med sänkning av arbetstiden – är det värsta tänkbara scenariot för facken. Då börjar låglönekonkurrensen. Kanske är den redan här.