I början av 1980-talet röstade vi om kärnkraften. Jag var en av dem som gick emot föräldra­generationen och röstade nej och idag, nästan 30 år senare, är jag ännu mer övertygad att kärnkraft är jordens absolut farligaste så kallade resurs.
Jag var också en av dem som röstade på Centerns Torbjörn Fälldin när han modigt protesterade, och jag blev lika besviken som andra när han dagtingade med sitt samvete.

Centern tänker lägga kärnkraftsfrågan på hyllan för nu blåser andra vindar. De unga inom rörelsen säger sig tycka det är ”konstigt” med motståndet. Och partiledaren får applåder när hon hojtar om att ”sluta tjafsa om vi är för eller emot” och är man för numera, så skyller man på klimatförändringen, för nu ser ni är kärnkraften alltings räddning.
Vet inte om allt kommer att drivas med atomklyvning i Centerns idealframtid eller om det bara är en anpassning till en industri som inte vill utveckla de alternativa formerna för planetens överlevnad.
Redan 1961 exploderade en reaktor i USA, vilken senare följdes av Harrisburg som alla
kanske minns var så nära en härdsmälta man kan komma.
Och i Tjernobyl kämpar man fortfarande mot en härdsmälta eftersom den så kallade sarkofagen hela tiden spricker. Fast det är klart sånt här händer ju inte i Sverige förstås.

Fast redan 1969 slarvade man till det i Ågesta här, ni vet den där reaktorn som inte ens stockholmarna hade en aning fanns precis utanför tullarna. För det kunde ha gått riktigt tokigt när den reaktorn höll på att tömmas på kylvatten.
Och så 2006 i Forsmark där egentligen bara slumpen räddade oss från en svensk härdsmälta, mej oj, oj vad man talat tyst om det. För inte kan man väl skrämma svenskarna med sånt speciellt inte mitt i semestertider och att Tjernobyl fortfarande läcker rör det oss? Tänk, i allra högsta grad!

Jag citerar en mycket intelligent kvinna, Eva Moberg, i SNF:s tidning Sveriges Natur angående kärnkraften. Hon skriver att kärnkraften numera ställs mot klimathotet men att hon upplever kärnkraften som värre, för mänskligheten har överlevt fler klimatkatastrofer, kanske även den kommande. ”Men inte om avfallslagren fattar eld och plutoniumpartiklarna sprids runt jorden.” Media har uppehållit sig vid vilka som jobbar på verken, funkade ventilerna, eller jobbar det alkoholister på reaktorerna? Men, fortsätter Eva Moberg, kan säkerhetskulturer verkligen ”upprätthållas i reaktorer och avfallslager världen runt när det i vilket fall som helst kommer fler och större översvämningar, jordskred, jordbävningar och torrperioder? Blir det aldrig mer social omvälvning, ekonomisk kaos, stora epidemier, svält och krig?”
Nä, ni centerpartister, visa att ni har politiskt mod att kräva utveckling av förnyelsebara energiformer utan avfall som skall ligga och stråla i oöverskådlig tid.

Fundera över sjunde generationen och hur den kommer att få det när avfallet exploderar. Eller invånarna där uranen bryts, eller där den skall läggas som uttjänt. Fundera sedan på om alla säkerhetsmarginaler alltid kommer att funka, allt digitalt, alla robotar och om kylvatten alltid kommer att finnas.
Ta till er vetskapen att det enda säkra med kärnkraften är att den är osäker.
Nej tack till kärnkraft men ja tack till utveckling av andra människovänliga alternativ.