Förslaget till nytt kulturpolitiskt program för Vänsterpartiet är ute på remiss och vi i programgruppen välkomnar att det har kommit in många bra förslag till förbättringar.
Mikael von Knorring väljer att i ett inlägg i Flamman skåpa ut hela programmet, utifrån en tolkning som han själv gör kring vår kultursyn Det är roligt med en debatt om kulturfrågorna men tråkigt att det sker med sådana övertoner.
Jag tänker inte försöka bemöta alla hans rallarsvingar – de flesta blir slag i luften om man faktiskt läser vårt förslag. Några frågor kräver dock svar:

Mikael von Knorring vill ha ett program som omfattar alla fritidsaktiviteter som folk ägnar sig åt, inklusive idrott och bloggande. Utan att värdera dessa, anser vi inte att de hör hemma i ett kulturpolitiskt program. Partiet arbetar för övrigt nu med ett annat dokument som klargör inställningen i idrottsfrågor.
Vi vill, påstår Mikael, pracka på folk ”god” kultur, ett begrepp som vi förstås inte använder. Däremot anser vi att behovet av att utöva kultur och ta del av kulturupplevelser finns hos de flesta människor, även LO-medlemmar, invandrare och ungdomar, som Mikael frånkänner intresse för konstnärliga uttryck. Vi tycker därför att samhällets kulturpolitiska medel ska användas för att fler ska kunna ta tillvara denna möjlighet, genom till exempel bra och billiga kulturskolor för alla barn, fler och mer tillgängliga bibliotek, fri entré till museer och genom att stödja scenkonst, film och musik så att folk har råd att ta del av den.

Med en lite provocerande formulering beklagar vi den ”kulturfattige mannen” eftersom det är en så stor övervikt kvinnor som deltar i kulturlivet idag. Mikael menar däremot att männen utövar sin kultur bland annat på idrottsarenorna och därför ska kulturpolitiken inriktas på dessa aktiviteter.
Han anser att vi bryter mot partiets kongressbeslut om fildelningen, som byggde på hans egen motion. Kongressen tog faktiskt två beslut: att det ska vara fritt att fildela upphovskyddat material för icke-kommersiellt bruk samt att upphovsmännen ska få kompensation. En diskussion pågår inom partiet om hur denna kompensation ska kunna utformas. Kongressbesluten innebär inte att partiet vill avskaffa upphovsrätten. Det är den vi försvarar i programmet, samtidigt som vi bejakar den nya tekniska utvecklingen som möjliggör en fantastisk möjlighet till bred spridning av kulturprodukter. Dessa skrivningar behöver dock förtydligas i det slutliga programmet och så kommer att ske.

Vad jag inte förstår är vilka kulturpolitiska åtgärder Mikael (och även Per Sundgren) egentligen föreslår. Politik handlar i hög grad om konkreta insatser och resurser. Vi vill väsentligt öka resurserna för kulturen. Tycker Mikael att dessa ska gå till idrotten (som redan har en finansiering via till exempel spelpengar)? Ska det fria kulturlivets redan knappa bidrag föras över till dataspelbolagen? Ska folkbildningen och fritidsgårdarnas resurser användas till Youtube? Dessa har hittills klarat sig bra på en kommersiell marknad. Vi utesluter inte att det kan komma att behövas stöd för till exempel spelutveckling, men ser inte detta som ett huvudspår i kulturpolitiken.
Låt oss bejaka både morgondagens nya kulturyttringar och stärka stödet till alla de former av kultur och konst som idag är mycket viktiga för en stor del av befolkningen, varav de flesta är kvinnor. För det är väl inte som vanligt bara grabbarna och männen som ska få sätta dagordningen och använda samhällets resurser?