Kosovos utsände till EU pekar stolt på stabiliteten i landet, som enligt honom står i skarp kontrast till de domedagsscenarier som utmålades i samband med självständigheten. Det är emellertid en situation som råder enbart tack vare utländsk närvaro i landet. Kosovos ”stabilitet” garanteras idag av en svåröverskådlig härva av olika internationella organisationer, FN, NATO och EU. Rollfördelningen är oklar, vilket leder till omfattande korruption och ineffektivitet.
Kosovos regering saknar dessutom all makt i de serbiskt dominerade områden, som styrs i stor utsträckning från Belgrad, och där serbisk lag gäller, precis som utbildningssystem och annat.

Inget mästerskap
Kosovo har hittills erkänts av 54 länder. Alla EU-medlemmar har inte erkänt den nya staten. Spanien, Grekland, Cypern, Rumänien och Slovakien har avstått, huvudsakligen på grund av befarade problem med egna minoriteter med självständighetssträvanden.
Det bristande erkännandet skapar stora problem för Kosovo, inte minst genom att landet vägras medlemskap i viktiga internationella organisationer. Kosovos landslag kan inte delta i internationella mästerskap, eftersom dessa arrangeras av organisationer som kräver medlemskap i FN för anslutning. Kosovo har inget eget landsnummer, och för att ringa någon där måste man antingen ringa via Serbien för fast telefoni, eller Monaco för mobil.
På det sociala och ekonomiska området dras Kosovo fortfarande med stora problem, och analytiker är eniga om att förvånansvärt lite har hänt under det första året.

Medeltida lag
Den ekonomiska utvecklingen har varit svag, och det finns all anledning att befara att den ekonomiska krisen kommer att ytterligare försämra situationen. Kosovo plågas av ständiga strömavbrott, infrastrukturen är kraftigt eftersatt, fattigdomen är utbredd både på landet och i städerna. Arbetslösheten är hög, statistiken är inte helt tillförlitligt, men de officiella siffrorna är 30 procent för män och 70 procent för kvinnor.
Just kvinnorna är särskilt hårt drabbade i dagens Kosovo. Det finns visserligen en lagstiftning som garanterar jämställdhet, men ”det ser bara fint ut på pappret”, säger Lena Wallquist från organisationen Kvinna till kvinna, till Flamman.
Kvinnor saknar i praktiken arvsrätt.
– Det finns en gammal bok Lek duka gjinis som kallas för Kanun från 1400-talet som används för att bestämma arv, berättar Lena.
Kvinnor är starkt ekonomiskt beroende av män. Endast åtta procent av alla kvinnor är juridiskt ägare av egendom och 13 procent kan leva på sina egna inkomster. Kvinnan och döttrarna är de som prioriteras sist inom familjen vad gäller till exempel hälsovård och utbildning. Våldsbrott som begås i hemmet ses som en privat angelägenhet. Få fall anmäls på grund av rädsla för stigmatisering och bristande skyddsmekanismer för den som rapporterar brott. En undersökning visar att sju av tio tjejer mellan 18 och 25 år har förståelse för att en kvinna blir slagen om hon ”har gjort fel”.

Goda kontakter
Sexhandel och trafficking är ett stort problem.
– Prostitutionen ökade med det internationella samfundets intåg, säger Lena Wallquist. Tendensen inom trafficking är att den ökar inom landet, däremot inte internationellt.
Generellt sett anser Lena Wallquist att kvinnornas situation har försämrats sedan Jugoslavientiden, även om hon är noga med att varna för ”nostalgi”. Det finns stor anledning till oro för framtiden, men hon tycker ändå att det finns en strimma hopp, och den består av de kontakter mellan kvinnor över de etniska gränserna som är mycket vanligt förekommande idag.
– De har klarat av något som ingen annan har.