Nyligen fick köksbiträdet Christina Olsson en skriftlig ursäkt från Ludvika kommun för de trakasserier hon utsatts för, efter att ha skrivit kritiska insändare om det sjunkande näringsinnehållet i de äldres mat. Det är modigt att som anställd offentligt kritisera sina chefers beslut. Det är också, för alla offentliganställda, en grundlagskyddad rättighet. En av de kvalitativa skillnader som skiljer offentlig verksamhet från privat. I ett företag hade Christina Olssons kritiska insändare utgjort giltig grund för uppsägning.
Den offentliga sektorn – kommuner, landsting och statliga verk – har ett betydligt mer mångdimensionellt och komplext uppdrag än ett privat företag. Det ekonomiska resultatet, det privata företagets enda mål, är endast en underordnad delmängd av det uppdraget. Överordnat är att bidra till ökad samhällsnytta, som är svår att mäta och ofta faller ut med många års fördröjning utan att synas i den enskilda verksamhetens bokslut. Ett företag håller leden slutna – i en kommun grälar den politiska ledningen konstant och helt öppet. Och som yttersta uppdragsgivare står ingen homogen grupp aktieägare – utan landets invånare, kommunens medlemmar, en skara som rymmer många motstridiga intressen.
Allt detta kunde beskrivas inte bara som särskilda utmaningar utan också som unika styrkor för den offentliga sektorn. Öppen debatt och meddelarfrihet är en extra trygghet för mig som brukare – chansen att missförhållanden uppdagas är större, risken att jag blir förd bakom ljuset är mindre. Men den mångåriga liberala propagandaoffensiven har krökt självförtroendet i botten. På ledningsnivå råder total förvirring. Chefer härmar näringslivets metoder med slimmade organisationer, detaljövervakning, outsourcing och konsultberoende som resultat. En verksamhet som inte vet vad den har för mål och mening går snart vilse och tappar såväl sina mest motiverade medarbetare som sina ägares förtroende. När den dessutom chansar på omorganisationer hejvilt åt det håll som snajdiga konsulter för tillfället diffust hötter, då kommer myndighetshaverierna som brev på posten.
Bilden av offentlig sektor som en mindre effektiv – och tärande – variant av den privata, har varit central för att bereda marken för marknadslösningar. Den bilden måste i grunden utmanas och ställas mot en förnyad formulering av det offentliga uppdraget. Som politiker i Sveriges kommuner och landsting har vi en särskilt viktig roll i det arbetet. Vi styr över den viktigaste verksamhet vårt land har: den gemensamma.
