Regeringens forskningsproposition kastar genusforskningen minst 15 år tillbaka i tiden, enligt en debattartikel från Sveriges genusforskarförbund.
– Framför allt reagerar vi på att genusforskning har blivit synonymt med jämställdhetsarbete i propositionen. Det är ett gammalt synsätt som gör att man missar väldigt mycket av vad genusforskning egentligen är, säger Kerstin Alnebrant, förbundets vice ordförande.
Den del av forskningen som inte direkt kan kopplas till ett nyttogörande hamnar lätt i skymundan. Dessutom pekar man på att jämställdhetsarbete ofta har fokuserat på män och kvinnor som två enhetliga kategorier och återskapat normer kring kön i stället för att ifrågasätta dem.

Därför vore det olyckligt om forskning och jämställdhetsarbete börjar betraktas som samma sak.
Ni skriver att jämställdhetsarbete ofta bygger på heteronormativitet och etnocentrism, en rätt hård formulering?
– Traditionellt har det varit så, något som genusforskare har försökt komma ifrån.
Kerstin Alnebrant är även kritisk till att man i detalj pekar ut vilka områden som resurser bör läggas på.
– Det är klart att de områden som nämns är angelägna frågor, men det känns väldigt konstigt när regeringen går in och styr vad som är viktig forskning.
Hon tycker det inte bara drabbar genusvetenskap, utan all humaniora.
– Överlag fokuserar man på sådant som kan kommersialiseras eller leda till ekonomisk tillväxt. Litteraturvetenskap nämns till exempel inte över huvud taget.
Propositionen presenterades av högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg för en dryg månad sedan och gäller åren 2009–2012.