I stort sett alla är överens om att bensin och diesel måste ersättas av andra drivmedel. Men när alternativen diskuteras blir det lätt komplicerat.
Lösningen på sikt är varken mer bränslesnåla bilar, etanol eller biogas, utan elbilen. Elmotorn ger noll utsläpp ur avgasröret. Elmotorn är den mest energieffektiva och finns fungerande i ett antal varianter sedan flera år. I december påbörjas på försök byggande av ”tankstationer” – elstolpar – av Stockholms stad och Fortum.

En variant på elbil, där elen lagras som komprimerad luft, är den så kallade compressed air car som utvecklats av franska MDI och börjat serietillverkas av indiska Tata och amerikanska ZPM.
Problemet är att räckvidden hittills är för kort – maximal körlängd utan tankning är 40 mil (elbilen Tesla), och de flesta varianter når som mest hälften. För att förlänga räckvidden krävs en reservtank av traditionellt bränsle. Då blir bilen en så kallad laddhybrid.
Priset på nya elbilar är högt. Därför argumenterar exempelvis Gröna bilister, för en övergång till biogas eller andra bränslen som gör det möjligt att snabbt ta oss bort från de mest destruktiva bränslena.

Men alla lösningar som bygger på ett bilburet samhälle innebär att massbilismens problem fortsätter. Bilen kräver enorma ytor och ger städer med stora avstånd. Trots att vi bygger fler vägar försvinner inte trafikstockningarna eller riskerna: Varje år dör i EU 40.000 människor i bilolyckor.

Bilkritikernas alternativ är olika former av kollektivtrafik, varav spårbilen eller spårtaxi, dykt upp som en favorit. Ett väl utbyggt system ger passagerarna ett mer flexibelt transportmedel än den vanliga kollektivtrafiken – utan utsläpp och med låg krockrisk. Med banor i luften stör den inte stadslivet. Spårbilen testas just nu på ett forskningsområde i Uppsala av sydkoreanska Vectus.
Ja, alternativen till fossilbränslen är många. Och sannolikt är lösningen inte en utan flera. Spårbilar och andra former av kollektivtrafik passar väl i stadsområden och troligen behöver vi, oavsett drivmedel, minska antalet bilar. Men på landsbygden kommer bilar att behövas – bilar utan utsläpp.

Problemet är inte tekniska lösningar, utan att bilen och bensinen är så inarbetade i den ekonomiska strukturen. Ett fossilindustriellt komplex av oljebolag, biltillverkare, lobbyister och politiker har sett till att miljoner bensinslukande bilar rullar på av samhället betalda vägar. Så länge det finns bilar, behövs vägar. Så länge det satsas på vägar ökar bilismen. Men deras allians håller med dagens olje- och fordonskris på att brytas upp. Nu behöver en ny allians byggas.
Fordonsindustrin måste, om den skall överleva i Sverige, bygga fordon som ger oss en tätposition i miljöomställningen. Om det är som vissa påstår – att Volvo och Saab ligger tekniskt ohjälpligt efter – är tillverkning på licens ett bättre alternativ än att producera bilar som hamnar efter i utvecklingen. Och medan nya bilmodeller skapas, kan bensin- och dieselbilar konverteras till mer miljövänliga varianter. Regeringen måste ta ansvar för att det blir ekonomiskt attraktivt för konsumenterna. På statens ansvar ligger också ett nät av tankstationer. Målet måste vara en så snabb övergång till el som möjligt. För denna ökning av elkonsumtionen krävs också en storsatsning på förnyelsebar energi.

Det behövs en mycket bestämd politisk inriktning – ju mer spontana marknadskrafter får bestämma, ju långsammare kommer omvandlingen att gå. Är det möjligt? ”Svaret är ja så länge vi har någon monteringsfabrik kvar i landet och om vi kan åstadkomma en kraftsamling kring elbilsproduktion”, skriver innovationsprofessorn på ABB, Harry Frank, i Ny Teknik 3/12 2008. ”Vi lyckades för hundra år sedan med att ställa om den svenska produktionen av ånglok till ellok så varför inte även detta teknikskifte?”
/Aron Etzler