Det blodiga attentatet i Bombay har lett till skärpta motsättningar mellan Indien och Pakistan. Blodbadet var knappt över innan indiska politiker pekade ut Pakistan som skyldigt. En intensiv skytteldiplomati har kommit igång, med USA i huvudrollen.

Anklagelserna varierar från att påstå att terroristgruppen kommer från Pakistan till ett direkt utpekande av den pakistanska underrättelsetjänsten, eller rent av den pakistanska regeringen, som ansvarig för terrordådet. Från pakistanskt håll har man naturligtvis förnekat alla anklagelser. Man motsätter sig också det indiska kravet på utlämning av 20 terrorister. Båda regeringarna befinner sig under hård press från radikala grupper inom respektive land som kräver hårda tag. Påtryckningarna har lett till att Indiens regering har kallat upp Pakistans ambassadör och lämnat över en formell protest.

Indisk polis hävdar att spåren leder till gruppen Lashkar-e-Toiba. Hittills har man dock inte presenterat några konkreta bevis eller utredningsresultat, trots ständiga hänvisningar till just sådana.
Det är ingen hemlighet att Lashkar-e-Toiba skapades och utbildades av den pakistanska underrättelsetjänsten ISI. Gruppen anklagas för att sedan 1993 ha genomfört ett antal attacker mot indiska trupper och civila mål i den omtvistade delstaten Kashmir. Organisationen är förbjuden i ett flertal länder, däribland USA. Enligt IPS menar dock flera indiska före detta underrättelsetjänstemän att anklagelserna om att Lashkar-e-Toiba låg bakom terrordåden i Bombay inte automatiskt innebär att vare sig ISI eller Pakistans numera civila regering hade något med dåden att göra.

Dessutom är Lashkar-e-Toibas eventuella skuld en problematisk fråga.
Organisationen har alltid tagit på sig ansvaret för sina terrordåd, och snarare slagit på stora trumman vid varje tillfälle. Denna gång förnekar gruppen kategorisk inblandning i det som hände i Bombay. Att de därtill skulle agera under ett annat namn, det enigmatiska Deccan Mujahedeen, är föga troligt.

I en högintressant artikel i counterpunch.com skriver Tariq Ali att den indiska regeringens närmast reflexmässiga utpekande av Pakistan egentligen syftar till att förneka att terrorismen kan vara inhemsk, och ett resultat av radikaliseringen av unga muslimer i Indien. Och det i sin tur skymmer Indiens politiska problem som förblir olösta.
Ali pekar på den tilltagande vreden bland den muslimska befolkningens fattigaste skikt mot den systematiska diskrimineringen och våldet som de utsätts för.
Vidare tar han upp Kashmir, en omstridd delstat, som sedan decennier har behandlats som en koloni, och där den indiska armén gör sig skyldig till ständiga övergrepp. Godtyckliga arresteringar, våldtäkter och tortyr tillhör vardagen för Kashmirs muslimska befolkning.

Därför anser Tariq Ali att det vore knappast överraskande om det visade sig att terrordåden i Bombay har begåtts av en indiska muslimer.
De ekonomiska och sociala klyftorna i Indien har fördjupats. Tariq Ali avslutar med att konstatera att den absurda uppfattningen att den globaliserade kapitalismen skulle lösa de flesta problem, kan nu ses för vad det alltid har varit: ”ett fikonlöv att dölja nya sätt av exploatering”.