Det är kvinnor som ska ha den ultimata kontrollen över preventivmedel, eftersom det är i deras kroppar foster växer. Men då graviditeter åstadkoms i heterosexuell samverkan, ska inte kvinnorna ta hela ansvaret. Åtminstone i Sveriges pappaledig-land borde tiden vara mogen för ett delat p-ansvar. Så vad hindrar oss? Tekniken? Icke sa Nicke, den finns. Det som hindrar oss är bristen på efterfrågan.

Det säger i alla fall Richard Lindgren på läkemedelsbolaget Oragon till RFSU:s tidning Ottar. Det finns idag en p-stav som avstannar spermieproduktionen. Den försvagar sexlusten, men det ordnas med testosterontillskott. Enligt studier fungerar metoden utmärkt. Männen som deltog i studierna gillade emellertid inte att det kunde ta tre till nio månader att få tillbaka full spermieproduktion efter behandlingen. Därför har Oragon avslutat sitt projekt – inga mer studier och ingen lansering på marknaden.

Visst låter det inte skitkul att proppa i sig hormoner och få dröjsmål med återupptagen spermieproduktion. Jag känner all sympati. Men nu är det ju så de p-medel som erbjuds kvinnor inte heller är särdeles tjo och tjim. Det tar tid även för kvinnor att bli fertila igen efter en period med p-piller, p-spruta eller p-stav. De bjuder dessutom på en uppsjö av biverkningar – aggressionsutbrott, viktökning, akne, blodproppar. Att sätta in en kopparspiral i livmodern gör jätteont för många och kan ge upphov till mer menssmärtor och mer blod – flera dagar varje månad. En kille skriver i en kommentar att till RFSU:s artikel att han tror att ”många män är otroligt oinformerade om vilka problem deras kvinnor dras med i och med deras preventivmetoder”.

Jämställdhet är inte frid och fröjd, killar. Skiten måste fördelas jämnt, det är den bittra sanningen. Och kapitalismen skyndar tyvärr inte på.