För många år sedan bodde jag på ett litet hotell i Calcutta och kom i snack med en indisk ingenjör. Han sa att han från sin skoltid kom ihåg att Sverige är ett litet land med en väldigt liten befolkning:
– Bara 22 eller 24 miljoner tror jag!
– Åtta miljoner, sa jag.
Han tittade vantroget på mig. I Indien fanns inte ens en delstat med så lite folk.
Sedan dess har världens befolkning ökat med bortåt två miljarder och Sveriges med en miljon. Vår andel av mänskligheten minskar hastigt.
Inom överskådlig tid kommer länderna i tredje världen att industrialiseras och moderniseras. Ett lands tyngd bestäms bara delvis av den ekonomiska styrkan, det på sikt avgörande är folkmängden. Sveriges betydelse kommer att minska drastiskt, för att inte tala om Danmarks, och Norges när oljan pumpats upp.

I allt väsentligt är vi lika varandra vi danskar, svenskar och norskar – norska kvinnor ska väl inte kallas norrmän? Slog vi ihop våra påsar skulle vi fortfarande vara ett litet folk men i alla fall nästan 20 miljoner. Då skulle vi ha bättre förutsättningar att bevara vår nordiska egenart. Islänningar och färingar kan utgöra minoriteter.
Det borde vara ganska lätt att göra ett gemensamt skriftspråk av norska, danska och svenska. Över 90 procent av orden är lika, i de flesta fall är det bara ändelserna som skiljer sig och slutar på e i stället för a eller vice versa.
När Tyska riket bildades 1871 slogs 25 stater ihop till en. Språkskillnaderna var mycket större än mellan exempelvis danska och svenska. Tyska talades och stavades på flera skilda sätt. En kommission med stora befogenheter tillsattes att skapa ett gemensamt skriftspråk. Det ledde till häftiga motsättningar och ilskna debatter men det gick. Lärarna fick lära sig det gemensamma skriftspråket och undervisa i det.

Det skulle vara betydligt enklare att skapa ett norskt-svenskt-danskt skriftspråk än det var att åstadkomma ett tyskt. En språkkommission kan bestämma om det exempelvis ska heta sprog eller språk. Sprok blir det nog som kompromiss, med o uttalat som å. Så uttalar vi ju åptiker åch åckrare åch åckså dåm såm årganiser årienterare. Sprokfrågan kommer säkert att leda till uppfriskande gräl och oheliga allianser. För att inte tala om namnfrågan. Ja vad ska landet heta? Svemark? Nja hellre Normark, fast det vill nog inte svenskarna. Danskarna bor ju inte på den skandinaviska halvön men kallas ofta skandinaver ändå ute i världen. Bästa namnet blir nog Skandinavia.