Käkade några småsparare till frukost. De pep en del om att de förlorade sina pengar. Som om det var överraskande. Som om inte det var meningen.
Småsparare med marmelad. Men det var inte bra. Smakade beskt. Lite sött beskt nästan som bärfis. Måste tugga länge. Man ska tugga dem trettitvå gånger för att få igång matsmältningen.
Men något är på gång. Något stort.
Världen väntade. Analytikerna samlades för att sampla prognoser. Tydlig oro. Börserna på väg ner i Tokyo och New York. Man känner liksom en skälvning på övre däck. Är det marknaden?
Som om de inte visste.
Marknaden är trött. Står det i tidningen. Marknaden är utarbetad och har sovit på fel sida. Fast på eftermiddagen var marknaden pigg ett tag.
Marknaden är mätt. Marknaden är arg och grubblar på hämnd. President Bush föreslår att man ska hälla guld över ledande bankmän.
Haha! Man häller smält guld i halsen på dem. Mumlar marknaden som blivit självdestruktiv.
Marknaden är deppig. Man borde lägga marknaden på soffan. Marknaden har haft en taskig barndom, menar Maria Crofts i Dagens Nyheter. Som det började 1931. Marknaden på väg till börsen med sin obeständiga moder varpå följde en rad övergrepp som känsliga läsare vill ska falla i glömska.
Så räddar du dina pengar, säger Annika Creutzer i Dina sämsta affärer.
Wall Street Journal undrar om man måste skjuta ett pansarskott rakt in i marknaden. En blow up. Det rör sig hela tiden i underjorden. Marken skälver. Ett glödande öga spanar.
Precis då är det som om universum kantrar. Det alla fruktat händer. Först är det som om marknaden kräks. Men det är mer än så, mycket mer. Marknaden liksom spricker och ut svämmar halvsmälta ekonomijournalister, grönslemmiga mäklare som fortfarande klamrar sig fast vid sina aktieportföljer och så ett helt hav av flämtande, ropande, självspäkande marknadsförare, optionskonsulter och livrädda småsparare.
Marknadens kropp skälver. Det är den yttersta domen en dag för tidigt. Det är nedersta kretsen fast redan i jordelivet.
Nu är det Wagner hela dan. Götterdämmerung, eller ragnarök som vi brukar säga. Två högtalare på varsin sida om helikoptern. Dags att göra något radikalt. Något bra. Bestryker hela aktiehandeln där nere med halvmantlade kalaskulor. Själv sitter jag med solglasögon och cowboyhatt bakom kulsprutan.
Snacka om börsrally.
Marknaden grymtar, vältrar sig runt och ut kommer Mats Odell med en väska full med pengar. ”Jag kan gå på vattnet”, säger han. ”Jag vill upphäva Jantelagen som håller oss tillbaka.”
Marknaden piskar med stjärten. Wall Street i chock. Äntligen! De sitter i sina bunkrar med hjälmarna på. Dags för andeläsarna, besvärjarna och helbrägdagörarna att tända rökelse.
Vad gör ärkebiskopen? Läget kräver midnattsmässa i Storkyrkan med Koskinen och Levengood. Det är bönestund. Än kan marknaden bevekas. Vi tror på kärleken och det godas seger.
Marknaden ger ifrån sig obehagliga ljud, det låter som om den rapar.
Fortsatt finansfrossa, skriver Dagens Nyheter. Än är inte faran över.
Fast alla vet vad marknaden vill. Marknaden vill ha ett krig. Egentligen behövs det ett krig, ett större krig, inte något av dessa små skitkrig som Bush startar. Det måste till ett jättekrig.
Marknaden måste växa. Den som inte växer dör. Och när marknaden har växt över sig själv så måste saker och ting förstöras. Massor av saker måste förstöras. Byar och hela städer, t-banetåg som halkar på löven, rabattkupongerna på ICA och andra trygghetssystem… och då, när saker och ting är ruiner kan man börja bygga igen. Det är lagen. Det är marknadens grundlag.
Nu är folk på väg med sina flyttkärror. Lånen är uppsagda och villorna övergivna. På flyttlassen sitter bleka barn som bara får fiskpinnar. Och i trädgårdarna smyger finansinstitutens höga chefer ut när mörkret faller och gräver ner sina bonuspengar bakom redskapsskjulen.
Pengarna är räddade den här gången. Vi kan andas ut.
