När vi närmar oss bostadsområdet utanför Åkersberga kommun berättar min ciceron att området för ett antal år sedan döptes till ”Skilsmässodiket”.
– Du vet många unga som slår ihop sina påsar bygger hus och efter en kort tid skiljer de sig. Och här var det väl så.
Men Eva har, tvärtemot ryktet för området, förstärkts i sitt förhållande till den man hon träffade den där dagen i februari 2001. Bägge har i varandra också funnit det stöd som är så viktigt när livet ibland kan gå berg- och dalbana.
Statskupp
Mohamed Tahar Khirouni tog sig från Algeriet över gränsen till Tunisien 1999. Bakom sig lämnade han en affärsrörelse med konsthantverk i silver och guld, men även ett land och familj där den statliga terrorn hade blivit legio. Hans bror var aktiv i det moderata islamiska oppositionspartiet FIS, islamiska räddningsfronten, Front Islamique du Salut. Men själv deltog han bara genom att dela ut flygblad vid kommunal- och regionsvalen 1990. FIS vann överlägset och erövrade majoriteten i de flesta kommunerna. Men regimen förändrade vallagarna vilket utlöste häftiga protester. Undantagstillstånd infördes och ett 80-tal aktivister till FIS dödades av militär och polis. I september 1991 upphävdes undantagstillståndet och vid parlamentsvalen i december erövrade FIS 188 av de 231 mandaten av parlamentets totala 430 mandat. I januari 1992 skulle de resterande mandaten utses av väljarna och FIS behövde bara 28 mandat till för att få egen majoritet.
Men generalerna skulle komma före.
Försvarsminister Khaled Nezzar beordrade de väpnade styrkorna att stoppa valet. President Chadli ville skapa en samregering mellan det historiska revolutionspartiet FLN och FIS men avsattes och hans plats övertogs av det Högsta statsrådet. Som en sista åtgärd upplöste militären parlamentet och en diktatur baserad på bajonetter infördes.
Femtiotusen döda
Det var i det klimatet som FIS förbjöds, över 17 000 aktiva greps, torterades och många, som Mohameds bror, ”försvann” efter en tid efter att de hade gripits eller suttit i fängelse. Mohamed dömdes till ett sex månader långt straff och efter att han avtjänat detta tvingades han gå till den lokala polisstationen för att anmäla sig varje dag.
Från FIS bröt sig en grupp ut och bildade Väpnade islamiska gruppen, (Groupe islamique armé), GIA, som militären besvarade genom att inrätta säkerhetsdomstolar som dömde och fängslade den politiska oppositionen. Våldet eskalerade och GIA svarade med en urskillningslös terror som fortfarande pågår i landet. Alla band med FIS och GIA kunde medföra fängelse, tortyr och försvinnande.
År 1995 uppgav olika medierapporter att sammanlagt 50 000 människor hade dödats under de fyra åren av konflikt. Samma år genomförde juntan presidentval men FIS förblev förbjudet att ställa upp.
Tio års fängelse
– Jag kunde inte vara kvar i Algeriet och beslöt mig att resa till Sverige och här fick jag bekräftat mina farhågor att också jag hade dömts till ett tioårigt fängelsestraff i hemlandet, säger han med en lågmäld röst, så typisk för en person som befunnit sig i det tillstånd av total ovisshet under lång tid som är mördande för det egna psyket.
I oktober 2001 avslogs hans första asylansökan av Utlänningsnämnden. År 2003 kom beslutet om att verkställa avvisningen. Två poliser kom till Evas hus för att hämta Mohamed som undrade om han kunde komma ner till polisstationen lite senare för Eva var på jobbet och taxen i huset höll på att föda valpar, en slags symbolik; Mohamed skulle lämna Sverige men parets hund skulle föda ett nytt, visserligen hundliv, men ändå.
– De accepterade och vi kom till polisstationen lite senare. Men där var det var kaos eftersom Anna Lindh, Sveriges utrikesminister, hade blivit mördad och då fanns det inga poliser som hade tid med en utlänning som skulle avvisas, säger han med viss ironi i rösten om den lite speciella anekdoten.
Falsk identitet
När Mohamed anlände 1999 hade han uppgett falsk identitet. Motivet var rädsla för att identifieras av algeriska ambassaden i händelse av avvisning. Det är inget alls ovanligt men efter 2005, då regeringen beslutade om en slags amnesti för alla som befunnit sig gömda i Sverige under lång tid, gjorde han en ny ansökan, denna gång med sin riktiga identitet. Men även denna ansökan avslogs i första instans förra året och som bekräftades den 27 maj i år av länsrätten i Stockholm.
Trots att det gått över nio år sedan Mohamed anlände och trots att hans förhållande och sammanboende med Eva har pågått i snart åtta år, menar Länsrätten att Mohameds politiska skyddsmotiv är vagt och det långa förhållandet med Eva ska inte ha någon förmildrande verkan eftersom han inte ska få tillräknas tiden mellan 1999-2005 eftersom han hade uppgett falsk identitet. De svenska myndigheterna uppmanar Mohamed att resa till Algeriet för att från svenska ambassaden göra en ansökan om att få gifta sig med sin Eva, något som han inte vill riskera.
Mohameds bror då?
– Han satt i olika fängelser fram till 1995. Därefter ”försvann” han i händerna på regimen som vägrade att uppge var han var eller att han skulle befinna sig i deras makt.
”Skilsmässodiket” har stabiliserats, fortsätter Eva när hon ska lämna mig vid Åkersberga station. Men tendensen kan öka igen om Mohamed avvisas. Både han och Eva har sedan flera år försökt vara starka, men bara människor som har genomgått liknande processer känner till det psykiska helvete det innebär att ständigt vara hotad av att avvisas tillbaka till det land han en gång flydde ifrån.
Svenska myndigheter må hänvisa sina beslut till falska identiteter.
Men frågan är om ett sådant argument ska hårdras efter snart tio år i landet. Eller att Mohamed har arbetat ”vitt” och betalat skatt under alla de år han väntade på uppehållstillstånd och, om det föll väl ut, kunde gifta sig med sin Eva och fortsätta bekämpa ”Skilsmässodiket”?
