Fackföreningsrörelsen ska gå i täten för ett långsiktigt och brett organiserat motstånd mot den svenska borgerlighetens nedmontering av välfärden. Så lyder beslutet i en välfärdsplattform från årsmötet i Sveriges största LO-distrikt, LO i Stockholms Län, den 15 april.
”Vi bildar inte plattformen med främsta intresse att byta regering. Vi bildar plattformen för att vi vill byta politik”, skriver distriktet. ”Facket ska nu ta steget att bygga nya politiska allianser, samarbeta med och knyta kontakter med andra organisationer/nätverk som miljörörelser, vänsterpartister, ungdomar och aktivister från nya sociala rörelser.”

Många frustrerade
– Det här är inte bara ett uttalande, vi stakar ut en långsiktig inriktning, säger Elisabeth Brandt-Ygeman, ansvarig för LO-distriktets organisation. Vi försöker göra något åt en situation som många är frustrerade över.
Distriktet skall fortsätta den facklig-politiska samverkan med socialdemokraterna, men breddar samtidigt basen för samarbete.
– Breddningen handlar inte bara om politiska partier, utan om andra typer av organisationer. Vi har också ställt oss frågan hur vi når fler unga. Ungdomar är knappast mindre radikala idag än på 1960-talet, men vi når dem inte på samma sätt.

Två frågor i centrum
– Det gäller att se det och göra något åt det, inte säga ”det var bättre förr”. Politiskt är det två frågor som LO-distriktet ställer i centrum i satsningen, social dumpning och privatiseringar. Vård, skola och omsorg skall ses som sociala allemansrättigheter och bör inte drivas på vinstbasis.
Den gemensamma finansieringen av välfärden måste försvaras mot skattefusk och social dumping. Men facket måste också börja engagera sig i klimatfrågan, säger Brandt-Ygeman.
– Vi måste vara den kraft som blandar röda och gröna frågor.

Norsk inspiration i Stockholm

I samband med LO-distriktet i Stockholms läns årsmöte hölls ett seminarium, där Asbjörn Wahl från norska For velferdsstaten talade om de fyra pelarna i den norska fackliga strategin: att skapa alternativ, utveckla fackföreningsrörelsen som en självständig aktör och samla breda allianser.
– LO i Norge har nog traditionellt tänkt: ”Vi klarar oss själva”. Men nu började vi medvetet bygga allianser, mer allt från miljörörelsen till pensionärsorganisationer och Attac. Det var viktigt.

Allra viktigast var egna samhällsanalyser, sa Wahl:
– Vi började åter resa konfliktperspektivet och fokusera på makt. Vi måste tydligt se välfärdsstaten som ett sätt att fördela resurser på ett annat sätt än marknaden naturligt gör.
Seminariet diskuterade vad som var användbart i Sverige.
– Vi har mycket att lära av Norge, men privatiseringarna har gått mycket längre här, sa LO Stockholms ordförande, Maria Bosdotter. Vi har sysslat mycket med försvar många år. Nu har vi inte tid med det, vi måste gå på offensiven.
– LO har historiskt varit bra på att driva på, idag är det inte så. Men det behövs – driver inte fackföreningsrörelsen på blir det ingen förändring. Problemet är att vi inte riktigt har självförtroendet. Jag har aldrig upplevt så skriande behov av analyser i denna borgerliga dominans, sa Christer Persson, tidigare statssekreterare och en av författarna till boken Åtta år med Reinfeldt.
Asbjörn Wahl påpekade att det tagit lång tid att hamna på offensiven och att arbetet varit systematiskt.
– Valsegern 2005 var fackets seger, och den hade varit omöjlig utan de beslut vi tog i mitten av 1990-talet.