Västerås är kallt och blåsigt denna gråmulna förmiddag. Blåser gör det också kring sjuksköterskan Fatma Aslan och Rolf Forslund, sjuksköterskor på Centrallasarettet i Västerås som startat Löneupproret 2008. Medier hör av sig och upproret sprider sig över landet.
Sjuksköterskorna är trötta på att jobba hårt, bli tagna för givet och alltid ställa upp, trots den usla lönen.
– Det här är ett samhällsproblem. De som har makten måste inse det, för problemet kommer att bli ännu större om man inte gör något åt det, säger Fatma Aslan med eftertryck.
– Det mest skrämmande är att se var vi är på väg; många vill inte studera till sjuksköterskor längre på grund av den låga lönen, och de som redan jobbar blir utbrända och sjukskrivna, vikarier sätts in. Det kostar Sverige en massa pengar, men politikerna verkar inte förstå det.
Skamligt låga löner
I ett manifest på internet kräver sjuksköterskorna bland annat en löneökning på 5.000 kronor i månaden. 23.000 personer har hittills (vid Flammans pressläggning) undertecknat Löneupproret 2008. Omkring 8.000 av dem är sjuksköterskor. Uppfylls inte lönekraven kommer en stor mängd vårdpersonal att säga upp sig.
– Vårdpersonal har skamligt låga löner. Det är en nationell skam. Det är nästan uteslutande kvinnor som jobbar inom dessa yrken, och ingångslönen är bara 18.000 kronor, säger Juha Rundgren (v), oppositionsborgarråd i Landstinget Västmanland.
I manifestet krävs en höjd ingångslön från 18.000 kronor till 23.000 kronor. De som redan har arbete bör få en löneökning på 5.000 kronor, för att kompensera det nästan obefintliga lönelyftet de senaste åren. Sedan bör lönerna höjas med minst fem procent per år.
På Centrallasarettet är det liv och rörelse. Lite avsides i ett lugnt rum berättar Fatma Aslan om sin situation. Hon är gift och har en dotter att försörja.
– Jag tjänar 18.800 kronor i månaden. Det är alldeles för lågt med tanke på det arbete vi gör, och efter treårig högskoleutbildning med studielån att betala av. Vi har en oerhörd belastning både på kroppar och psyke i vårt arbete, och det ska synas på lönen.
Utan facket
Upproret startades utan facket, eftersom initiativtagarna var starkt missnöjda med Vårdförbundet.
– Vi skickade in våra mål och önskningar till Vårdförbundet, med en mängd underskrifter från vårdanställda på Centrallasarettet. Men förbundet hade helt andra mål än vi hade, säger Fatma Aslan.
– Facket svek oss. Nu måste de börja stå bakom oss och förbättra våra villkor och löner, betonar Fatma Aslan.
Vårdförbundet stödjer inte kollektiva uppsägningar, enligt pressansvarige Tor Enqvist.
– Men våra lönekrav är i princip samma som upprorets. Vi kräver en löneförhöjning på 1.700 kronor per år, vilket blir sammanlagt 5.100 kronor under en treårsperiod, säger han till Flamman.
– Nu måste de ansvariga i landsting och kommuner upp till bevis och höja lönerna. Det är jätteviktigt att dessa yrkesgrupper får högre lön.
Förbundet har legat i förhandlingar med SKL, Sveriges kommuner och landsting. Två medlare har satts in, och svaret på medlarbudet lämnas av SKL och Vårdförbundet den 26 mars.
SKL vill inte kommentera hur förhandlingarna går, men förhandlingschef Staffan Löwenborg säger till Flamman att de inte har samma uppfattning som initiativtagarna till löneupproret vad gäller löneutvecklingen. Han säger att sjuksköterskelönen ökade med flera procent 2007.
Men sjuksköterskorna är arga över att ingångslönen bara är 18.000 kr fast de har läst på högskola i tre år, och anser att deras hårda jobb dessutom är värt en bättre lön.
– Det där är en värderingsfråga som jag inte vill ge mig in på, och lönerna sätts av arbetsgivarna, säger Staffan Löwenborg.
Nu hoppas alla som skrivit på upproret att parterna ska lyckas uppfylla manifestets krav.
Juha Rundgren är starkt kritisk till att regeringen jobbar för att sänka skatten, samtidigt som de inte höjer vårdpersonals löner nämnvärt.
– Jag har gått ut lokalt och talat om den här frågan flera gånger, men aldrig fått några reaktioner från borgerligt håll. De tiger ihjäl det. De ska sänka skatten med 15 öre 2008. Det handlar om cirka 60 miljoner kronor, som skulle kunna gå till att höja sjuksköterskors löner.
Han anser att lönefrågan måste lyftas till en nationell nivå.
Fatma Aslan trivs egentligen med sitt arbete, men har nu börjat kikat på andra högskoleutbildningar.
– Det är svårt att hitta något jag är lika intresserad av som det jobb jag har nu, något som ger mig samma glöd.
Hon är glad att så många har skrivit på upproret.
– Folkets stöd är viktigt, då vet vi att vi är på rätt väg. Jag hoppas att alla som har skrivit på har mod att stå för det. Vi står för det vi säger, och hoppas att Vårdförbundet nu börjar stå bakom oss, avslutar Fatma Aslan.
Patientsäkerhet
En stor mängd vårdpersonal har skrivit under på att de säger upp sig den sista april i år, om manifestets lönekrav inte beviljas. Risken finns därmed för en omfattande personalkris inom vården över hela landet i sommar.
Den första april ska löneförhandlingarna mellan Vårdförbundet och SKL vara klara. På Löneupproret 2008:s hemsida skriver initiativtagarna: ”Hur långt är regeringen genom sin tystnad villig att gå när det gäller att riskera patientsäkerheten och befolkningens hälsa? Vårt budskap är entydigt: Lyssna nu eller ta konsekvenserna!”
