Utrikes 13 mars, 2008

I Baquba firar folket inte längre högtider

Efter att ha förlorat allt som påminner om ett normalt liv, tycks befolkningen i staden Baquba ha förlorat livsglädjen.

BAQUBA Tidigare brukade befolkningen fira de två största muslimska högtiderna genom att köpa nya kläder och pynta sina hem. Numera är det just under dessa dagar som den kollektiva depressionen är som tydligast.
Den 19 mars är det fem år sedan den USA-ledda invasionen av Irak inleddes. I staden Baquba, fyra mil nordöst om Bagdad, säger många invånare att de känner sig förödmjukade.
– Folk har glömt bort hur det känns att vara lycklig, säger Bashar Ameen, som bor i staden.
De två största muslimska högtiderna, eid al-fitr och eid al-adha, brukar genomsyras av glädje. Men så är det inte längre, berättar Aiman Nory som arbetar vid stadens utbildningsmyndighet.
– Vi förberedde inget inför den senaste högtiden eftersom vi inte kände samma glädje som tidigare.
Barnen har börjat glömma bort de dagar som förr var deras högtidsstunder.
– Innan invasionen så var gatorna fyllda av lekande barn och familjer i samband med högtidsdagarna, berättar Abdul-Kareem Faraj, som tidigare ägde en godisbutik.
Faraj menar att ockupationen har stulit barnens lycka.
– Familjerna brukade handla massor av godis i samband med festdagarna, och vi brukade förbereda oss för att ta emot mängder av kunder. Men nu har jag stängt butiken eftersom folk har slutat köpa godis.

Firade under sanktionerna
I samband med högtiderna brukade folk besöka varandra för att gemensamma fester. Men de senaste tre åren har det blivit näst intill omöjligt att resa någonstans.
Till och med under de ekonomiska sanktionerna på 1990-talet, då tillgången på mat var dålig, så firade befolkningen sina helger.
– Men nu är den traditionen förminskad till ett minimum på grund av det dåliga säkerhetsläget, de höga levnadsomkostnaderna och utegångsförbuden, säger Diya Imad från Baquba till IPS.
Imad säger att nära och kära i samband med festerna brukade prata, skratta och förtränga en del av vardagens bekymmer.
– Nu har det gått förlorat, vilket fördjupat den deprimerande känsla vi alla bär på.
En ingenjör i staden, som inte vill bli citerad med namn, säger att nedstämdheten också går att avläsa på stadens gator och torg.
– Vägarna är fulla av lera och smuts och ligger öde. Träden har blivit skadade och brända, byggnader har rivits och trädgårdarna saknar odlingar. Allt är sorgligt och nedstämt.
Befolkningen i Baquba har tidigare varit vana vid att ta hjälp av anhöriga och vänner i svåra tider. Nu berättar en obducent vid ett av stadens sjukhus att sedan ockupationen inleddes så har många fler personer hastigt avlidit.

Extrema trauman
– Under de senaste tre åren har vi haft tusentals fall där så väl gamla som unga plötsligt avlidit, ofta på grund av blodpropp eller hjärtproblem.
FN:s flyktingorgan UNHCR meddelade nyligen att en undersökning av 754 irakiska flyktingar i Syrien visade att dessa led av ”extrema” trauman.
Studien visade att 89 procent av flyktingarna led av depressioner, över 81 procent hade ångest och nästan 68 procent diagnosticerades med posttraumatiskt stressyndrom.
– Vi är chockade över dessa siffror, sa Sybella Wilkes, UNHCR:s språkrör i Syrien, men påpekade samtidigt organet hela tiden fick nya rapporter om tortyr och om våldets katastrofala effekter.
Det finns tecken som tyder på att också många irakier som är kvar i hemlandet har drabbats av psykiska problem. Under de senaste två åren har irakiska läkare rapporterat om en dramatisk ökning av antalet personer som missbrukar olika droger och receptbelagda mediciner.

Utrikes 21 maj, 2025

Världens ensammaste köpcentrum

Kazakiska militärhelikoptrar flyger i formation under en militärparad för att fira segerdagen i det Stora antifascistiska kriget, i Astana den 7 maj 2025. Foto: Kazakstans presidents presstjänst/Xinhua/TT.

I ett gyllene örnägg i Kazakstans ”Venedig” visas en film där nationen lyfter mot stjärnorna. Men bakom den bombastiska iscensättningen av en ny identitet döljer sig en gammal kamp: att bli ett riktigt land i skuggan av imperiet.

En örn flyger högt över stäppen. På avstånd skymtar en isolerad byggnad av mörkt tegel mitt i det platta, grönskande landskapet. Vi virvlar efter örnen när den flyger in i helgedomen, som på insidan döljer en rymdraket på väg att skjutas upp.

Ett öronbedövande dån hörs när vi bryter genom atmosfären, och kapseln släpper sina bärraketer. Tillsammans med dem faller vi mot jorden igen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
TV 20 maj, 2025

Grillen #5: Har regeringen uppfunnit mikrokorruption?

I veckans Grillen: Blir regeringens mikrokorruption årets nya trend? Varför är konstmarknaden Trumps senaste offer? Vem sa vad: den israeliska bosättarrörelsen eller Hamas?

Grillen gästas av Myra Åhbeck Öhrman, frilansskribent och debattör, för att diskutera sexköpslagen vara och icke vara.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Myra Åhbeck Öhrman

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera:
Javier Cordova

Klippning:
Petter Evertsen

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 20 maj, 2025

Dubbelstrejk i Sveriges hamnar: ”Hög press”

Hamnarbetarförbundet går ut i full rikstäckande strejk eftermiddagen den 21 maj. Samtidigt varslar också Transportarbetarförbundets hamnsektion om stridsåtgärder, med start samma dag. ”Det hamnarna behöver är lugn och ro”, vädjar Transportföretagen – som vägrar gå med på kraven om trygga anställningar.

– Våra medlemmar är medvetna om att man inte kan få något man inte är beredd att kämpa för. Det tror jag att våra motparter också vet: att vi är beredda att genomföra de stridsåtgärder vi varslar om, säger Erik Helgeson, vice ordförande för Hamnarbetarförbundet.

Onsdagen den 21 maj, mellan 12 och 18, gäller totalt arbetsstopp för alla förbundets medlemmar, från Piteå till Malmö. Därefter kommer olika stridsåtgärder riktas mot tolv olika medlemsföretag i Sveriges Hamnar, berättar Erik Helgeson för Flamman – ifall det fortfarande behövs.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 20 maj, 2025

Att förolämpa är mänskligt

Det nya brottet förolämpning mot tjänsteman får stöd av facken och Vänsterpartiet – men är också kontroversiellt. Foto: Johan Nilsson/TT.

Ett hårt ord kan vara den maktlöses sista papperssvärd. Vi behöver inte fler lagar som stärker myndigheternas överläge.

Jag har blivit förolämpad i min tjänsteutövning. Senaste gången riktade en anhörig till en patient en svavelosande tirad mot mig. Omväxlande var jag ”sjuk i huvudet, helt jävla inkompetent”, skulle anmälas och självklart förlora min läkarlegitimation, omväxlande övergick personen till att hötta med pekfingret mot en punkt mellan mina ögon – utan att röra vid mig – och rabbla saker på ett för mig okänt språk. Jag tolkade det som förbannelser av något slag.

Man kan lugnt påstå att det rörde sig om ”beskyllningar och nedsättande uttalanden” och att syftet var att ”kränka självkänsla eller värdighet”, precis som det står i det lagförslag om att kriminalisera förolämpning av tjänsteman som riksdagen röstade om denna vecka. Ändå kände jag mig inte kränkt efteråt (jag drabbades för övrigt inte heller av blixten eller av äckliga vårtor). Jag pratade med några kollegor om saken men blotta tanken på en polisanmälan kändes absurd och rentav barnslig.

Orsaken är att jag vet vad som föregick reaktionen. Jag hade fattat beslut om att patienten, i slutskedet av en obotlig sjukdom, inte skulle utsättas för återupplivningsförsök vid ett hjärtstopp. Detta var helt emot de anhörigas vilja.

Ofta går det att nå samförstånd om vårdbegränsningar, men för dessa anhöriga var beslutet obegripligt och grymt. De värdesatte varje extra minut i livet, till varje pris. Men svensk lag är tydlig: beslutet tillhör läkaren.

Det är ingen överraskning alls att förolämpningar riktade mot tjänstemän ökar och förgrovas i takt med att samhällsklyftorna vidgas.

Personen som smädade mig var, objektivt, maktlös. Jag hade all makt, och med den fattade jag ett avgörande beslut om en älskad människa. Att hjälplösheten tar formen av ett verbalt angrepp mot mig i stundens hetta är inte märkligt. Det är mänskligt. Och om jag inte haft den professionella beredskapen att ta emot det utan sårad självkänsla hade jag inte varit lämplig för yrket.

Man kan invända att det är en extrem situation. Men att tjänstemän befinner sig i en maktposition och fattar beslut med avgörande konsekvenser för den enskilde är inte ovanligt. En socialsekreterare kan besluta om att undandra någons försörjning, en lärare om ett F-betyg som blir förödande för någons framtid, en polisman det fatala beslutet att strunta i att eftersöka en försvunnen 14-åring.

Det är värt att påminna om att Sverige har ett mycket svagt tjänstemannaansvar och att det i princip aldrig inträffar att en tjänsteman straffas för att ha misskött sin arbetsuppgift. En svensk tjänsteman har orsak att känna sig trygg nästan oavsett hur illa hen sköter sitt jobb. Att därutöver tilldela tjänstemän, som enda grupp i samhället, ett särskilt förolämpningsskydd förefaller obalanserat, särskilt i ett samhälle där ”lättkränkt” normalt anses vara det sämsta en människa kan vara.

Man kan påstå att lagen mest är symbolpolitik, ytterligare en auktoritär krusidull bara. Men i samverkan med andra auktoritära lagändringar kan den bli farlig för den som har en svag rättslig status, exempelvis för den som har dubbla medborgarskap eller som ansöker om svenskt medborgarskap. En gammal dom för förolämpning kan bli det som fastställer din dåliga vandel och stjälper din tillvaro.

Rättslig repression verkar just på det viset, genom att upprätta en katalog av bisarra ordningslagar för att skapa potentiella hållhakar på den enskilde, som sedan kan användas av makten för att förhindra kritik. Turkiet är ett utmärkt och rykande aktuellt exempel.

De flesta fackföreningar är positiva till lagförslaget. Särskilt lärare är utsatta för förolämpningar. Det är nog omöjligt för en professionaliserad fackförening att inte stödja signaler om att kåren är skyddsvärd. Men få lärare skulle polisanmäla en elev för yttranden, med tanke på hur tveksamma många lärare för att polisanmäla elever för våld och hot. Risken för missbruk av lagen inom lärarkåren är minimal, precis som sannolikheten att lagen skapar lugnare klassrum. Men faran för missbruk är inte huvudorsaken till att jag blev så besviken när Vänsterpartiet uttalade sitt stöd för förslaget. Det är bristen på maktanalys.

Läs mer

Förolämpningar är nämligen inte maskrosfrön som svävar fritt. De har alltid en riktning och är alltid komponenter i en maktrelation, och kan inte förstås eller värderas utanför sin situation. Med få undantag är förolämpningar den maktlöses redskap, ett viftande papperssvärd för att bevara en skärva värdighet.

Utifrån denna förståelse är det ingen överraskning alls att förolämpningar riktade mot tjänstemän ökar och förgrovas i takt med att samhällsklyftorna vidgas. Denna förståelse trodde jag var en självklar utgångspunkt för varje socialist.

Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 17 maj, 2025

Eurovision ger Israels krig en glittrig kuliss

Israel deltar med låten ”A new day will rise” – men vilken morgondag ges palestinierna i Gaza? Foto: Martin Meissner/AP.

Såg du Mello i går?

Det var dags för Eurovision-semifinal i schweiziska Basel – och Israels bidrag gick vidare till final. Låten heter ”A New Day Will Rise” och framfördes av Yuval Raphael, som själv överlevde Hamas terrordåd mot musikfestivalen Nova den 7 oktober. En stark berättelse, och balladens budskap – precis som fjolårets ”October Rain” – är en vag bearbetning av traumat, komplett med vattenfall, stråkar och tonartshöjning.

Kritiken mot att Israels låtar är för politiska är i grunden missriktad. Självklart ska musiken få ta sig an nationell sorg – vad ska den annars vara till för? Snarare hade mer substans kunnat lyfta det som annars mest är ett glittrigt jippo.

Problemet ligger någon helt annanstans.

Israel är just nu mitt i en katastrofal krigsinsats. Över 53 000 palestinier har dödats. 90 procent har tvingats på flykt. Landet blockerar mat- och hjälpsändningar till en svältande befolkning. Bara i går dödades över 100 personer i ett flyganfall.

Det är en massaker som världen ser – men låter pågå.

Samtidigt deltar Israel i Eurovision som om inget har hänt. Ryssland kastades däremot ut ur tävlingen 2022, med hänvisning till kriget i Ukraina. Då hette det från arrangörerna: ”Beslutet återspeglar oro för att deltagandet av ett ryskt bidrag skulle äventyra tävlingens rykte.”

Varför gäller inte samma princip nu?

Inte sällan sägs att tävlingen inte ska politiseras, men president Isaac Herzog har själv kallat Israels Eurovision-medverkan för ett viktigt inslag i landets ”offentliga diplomati”. Att delta är ett uttalande, sade han – ett sätt att trotsa dem som vill ”driva bort oss från varje scen.”

Samma Herzog har också sagt att ”ett helt folk där ute är ansvarigt” – i direkt referens till palestinierna i Gaza. Det är ett uttalande som legitimerar kollektiv bestraffning, och därmed också det vi i dag ser: död, hunger, förödelse.

Gårdagens scen var alltså inte neutral. Det var en välregisserad propagandabild – mitt i ett krig. Ett försök att visa världen ett land som sjunger om gemenskap och en ny dag, medan två miljoner människor lider under bomberna.

Israel borde inte ha fått tävla i kväll. Och Eurovision – ni är hycklare.

Diskutera på forumet (1 svar)
Kultur 17 maj, 2025

Från vardagsmöbel till tortyrredskap

Under 14 år samlade Ida Börjel in berättelser från Palestina och Israel. Foto:

Hur många av rösterna på Ida Börjels 14-åriga inspelningar har hunnit tystats av Israels bomber? ”Röd anemon” är ett fysiskt bevis på vikten av att fortsätta tala med varandra.

En grupp poeter från norr reser till Palestina för att möta andra poeter i ett feministiskt översättningsprojekt. En av dem har en diktafon, och fjorton år efter resan omarbetas insamlat samtal och sorl till dokumentärdikt. Det är premissen för Röd anemon, Ida Börjels senaste diktverk.

Poeterna skämtar, tjafsar, dricker vin och talar ingående om poesi och politik. Om poetiska språkdräkter, om kvinnans situation, om samhällets organisering, om de stora mästarna Fadwa Tuqan och Mahmoud Darwish, om släktskap mellan ord, om frihetens betydelse, om lämpligheten i att ha en hbtq-sektion i en tidskrift och om Sverigedemokraternas frammarsch – bland annat.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 16 maj, 2025

V röstar ja till lag om förolämpning: ”Tror vi hamnat rätt”

En dialogpolis vid en manifestation av Extinction Rebellion i centrala Stockholm. Foto: Lars Schröder / TT.

Vänsterpartisten Gudrun Nordborg röstade ja till lagen förolämpning mot tjänsteman. Miljöpartiet säger nej – men tjänstemannafacken vill att ännu fler omfattas.

– Det är varken en självklar eller enkel fråga, och vi har diskuterat den i flera olika sittningar. Det är en avvägning mellan att skydda en viss grupp, och vilka risker det innebär, säger Gudrun Nordborg, rättspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

– Vi tror att vi har hamnat på rätt sida.

Hon valde i torsdags att rösta ja till propositionen ”Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier” i justitieutskottet. Av de åtta partierna opponerade sig enbart Miljöpartiet. Tisdagen den 20 maj sker debatten och voteringen i riksdagen.

Under rubriken döljer sig ett återinförande av det nygamla brottet ***förolämpning mot tjänsteman***, som avskaffades 1976 men nu återigen står på agendan. Den som ”riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende” mot en statligt anställd tjänsteman, i syfte att ”kränka dennes självkänsla eller värdighet”, ska kunna få fängelse i upp till sex månader, om brottet bedöms grovt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 16 maj, 2025

Boxarkillarna i Judehusets källare väckte respekt

Ricki Neuman utanför ”Judehuset”. Mitt emot låg Sunnerdahlska huset. Foto: Paulina Sokolow.

I sökandet efter sin mammas historia fann journalisten Ricki Neuman den svensk-judiska arbetarklassen från Östeuropa. Den skulle stuvas undan och försvenskas.

Min mamma berättade nyligen att deras migrantkrets brukade kalla min uppväxtort, Saltsjö-Boo, för ”Salcie-Boo”. Både för att det var så det lät när de polsktalande skulle försöka få grepp om svenskans alla sje-ljud, men också på skämt. Salcie är smeknamn för Sara på jiddisch, vilket skulle syfta på att många polska judar bosatt sig i den då nyaste etappen av Stockholms miljonprogram. Men något ghetto var det aldrig. Så många var vi inte.

Något som däremot är en unik bit judisk gemenskap är berättelsen om Judehuset, ett stort gult bostadshus på Klippgatan 19 på Söders höjder i Stockholm. I dagens öron låter det snudd på makabert, men åren mellan 1913 och en bit in på 1900-talet bodde här nyanlända mindre bemedlade judiska fattiglappar som flyttat i en jämn ström från Östeuropa från mitten av 1800-talet och framåt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 16 maj, 2025

Låt påvens ord skynda på Medins frigivning

På sin första presskonferens talade Leo XIV om fängslade journalister och beskrev pressfriheten som en ”dyrbar gåva”. Foto: Domenico Stinellis/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Några ord på den nyvalde katolske påven Leo XIV:s första presskonferens, inför 6 000 närvarande journalister, fick mig att spetsa öronen och bli varm i hjärtat. Äntligen står en kyrklig ledare tydligt upp för oskyldigt fängslade journalister som bara gör sitt arbete.

”Lidandet hos dessa fängslade journalister utmanar nationernas och det internationella samfundets samveten och uppmanar oss alla att värna om de dyrbara gåvorna yttrandefrihet och pressfrihet”, sade han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Utrikes 15 maj, 2025

Jon Weman: Den uruguayanska krigaren förtjänar sin vila

En kvinna sörjer Uruguays tidigare presidenten Jose Mujica, som jordfästes i huvudstaden Montevideo under onsdagen den 14 maj. Foto: Santiago Mazzarovich/AP/TT.

Få politiker har speglat den latinamerikanska vänsterns historia som José ”Pepe” Mujica. Och ingen annan har gjort det på ett mer sympatiskt sätt. Hans död i cancer i tisdags kväll, kort innan han skulle ha fyllt 90, är slutet på en era.

Efter uppväxten i en familj i lägre medelklassen drogs Mujica tidigt in i politiken. Som så många andra unga på 60-talet ifrågasatte han snart det traditionella gnetandet i partipolitiken. Likt andra unga latinamerikanska revolutionärer drogs de till idén om att en gerilla får mer gjort.

I Uruguay hade man dock ett problem. Det finns varken berg eller skogar att gömma sig i. Men ”Tupamaros”, som rörelsen kom att kallas efter den revolutionära inkahövdingen Túpac Amaru, satte sig för att göra vad ingen hittills prövat: en stadsgerilla. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr