En medlem i nättidningen Parabols redaktion har under en längre tid spridit högerextremt innehåll i sociala medier, kan Flamman avslöja. Bland annat försvarade hon den brittiska högerextremisten Tommy Robinson efter massdemonstrationerna mot invandring i London tidigare i september.

I samband med protesterna lade hon upp en story på sitt Instagramkonto med tusentals följare. Där beskrivs demonstrationen som en ”berättigad kritik av maktens katastrofala immigrationspolitik”. Redaktionsmedlemmen skriver också att om protesten räknas som högerextrem så är hon själv ”den mest högerextrema av dem alla”.

– Jag tyckte det var pinsamt vinklat att det var en högerextrem demonstration, säger hon till Flamman.

Inlägget är dock inte den enda gången som redaktionsmedlemmen spridit högerextremt innehåll. I en rad tidsbegränsade inlägg på Instagram, publicerade i somras under vinjetten ”Dagens historielektion”, skriver personen bland annat att Nazityskland ”avskaffade ränta” – i sig en felaktig uppgift – och ”krossades militärt när de vägrade återvända in i skuldslaveriet”.

När Flamman frågar henne om inläggen känner hon först inte igen dem.

– Jag postar så jävla mycket grejer på det kontot. Och ungefär hälften av det är sarkasm eller ironi. Det finns till för att trigga människor och få folk att tänka till lite.

När Flamman läser upp innehållet i inlägget säger hon dock att ”allt det där är fakta”.

– Att man tar upp saker som Naziregimen gjorde bra eller positivt eliminerar ju inte det fruktansvärda de gjorde mot judar sedan. Men om jag exempelvis säger någonting positivt om nazisterna, då tror folk ”åh, en nazist”! Folk fattar inte att jag bara tar upp fakta. Det är ju inte så att jag säger att jag hatar judar.

Tycker du att historien är förvrängd kring Nazityskland?

– Ja, alltså vissa grejer tar man ju inte upp eller döljer.

I ett annat inlägg menar redaktionsmedlemmen att ”folkets blod används för att betala bankernas räntor” i dagens Ukraina, och att Palestina och Israel styrs av ”samma entitet”.

– Det är en åsikt jag har.

Men du vill inte berätta mer där?

– Nej, ingen kommentar faktiskt.

Redaktionsmedlemmen har främst en administrativ roll på Parabol, men har också skrivit enstaka artiklar för tidningen. På sajten listas personen med namn och bild som redaktionsmedlem, och när tidningen lanserades presenterades personen som en av sju grundare.

Hon säger att hon deltar löpande i arbetet med grafisk formgivning och sociala medier, men att hennes inlägg inte diskuterats internt på redaktionen.

– Vårt motto är ”tysta inte, säg emot”.

Har du fått något mothugg då?

– Inom Parabol? Nej.

Hon beskriver sig själv som en ”renässansmänniska” som ”gräver och ifrågasätter”. Ideologiskt betecknar hon sig som ”konservativ anarkist”.

– De vet vad jag har för grundidéer, och det är väldigt högt i tak. Det har aldrig varit att någon har gått på mig och sagt ”vad du har för konstiga konspiratoriska tankar?”

Sociala medier-kontot med de högerextrema inläggen följs av tidningens chefredaktör Kajsa Ekis Ekman. Redan för ett år sedan skrev redaktionsmedlemmen positivt om att vi behöver ”omvärdera rasbiologin”, och anklagade antirasister för att ”ignorera den materiella verkligheten”. Hon försvarade sig senare med att ”vi behöver använda begreppen ras och kön i jämlikhetssträvan”.

Redaktionsmedlemmen har även skrivit ett flertal kritiska inlägg mot vad hon kallar för ”transideologi” och beskrivit svenska bibliotek som ”lobbyister för RFSL:s agenda”.

Parabol lanserades hösten 2023 av Kajsa Ekis Ekman, tidigare medlem i redaktionen för anarkistiska Brand samt kortvarig chefredaktör på Arbetaren. Enligt tidningens programförklaring är syftet att ”verka i en anda av mångkultur och strävan efter kunskap”.

Flamman har sökt Parabols chefredaktör Kajsa Ekis Ekman, som svarar på mejl:

”[Anonymiserat] är SEO-ansvarig på Parabol vilket innebär att [hen] har ansvar för sociala medier, inte för texterna i tidningen. Vi kontrollerar naturligtvis inte vilka åsikter våra medarbetare har på sin fritid. Det skulle ju strida mot både svensk lag och Europakonventionen. Gör ni det på Flamman?”

Efter inläggsserien där Nazityskland försvaras delar redaktionsmedlemmen också vidare en bild från ett nynazistiskt propagandakonto, där en stövel marscherar över den ”svarta solen” – ett golvornament som SS-chefen Himmler lät installera i slottet Wewelsburg, och som blivit en populär symbol i högerextrema kretsar. 

Symbolen har bland annat använts av mannen som mördade 51 moskébesökare i Christchurch 2019, liksom nynazistiska Aktivklubb och det terrornätverk som planerade att angripa medier och judiska mål i Sverige.

Texten på bilden lyder the sun is rising, ”solen stiger”. Parabols redaktionsmedlem lägger till: ”Låt dem stekas!”

Ett stenkast från Riddarhuset i Stockholm ligger Arbetsdomstolen, specialdomstolen som sedan 1929 prövat arbetsrättsliga mål. I mars vädjade den lilla rättsinstansen till regeringen om att få 6,6 miljoner kronor extra till hösten, då nuvarande anslag inte räckte till. 

I stället får man nu bara 4,1 miljoner – och grundanslaget har i sig sänkts med två miljoner, utan någon mer motivering från regeringen än ”allmänna prioriteringar”. Samtidigt höjer Statens Fastighetsverk, myndigheten som förvaltar det pampiga Ryningska palatset som domstolen kallar sitt hem, hyran med 700 000 kr.

Kostymbyxor och kavaj och till det en jacquardstickad, rutig slipover i mörkgrönt och vinrött. Välklädd är han som vanligt, Tobias Hübinette. Han smälter också in fint i den internationella atmosfären på Grand Hôtels veranda denna grå förmiddag. Rummet är inbäddat i ett sömnigt sorl. En blond dam serverar oss te och kaffe och det är inget konstigt med att vi som utbyter artigheter med henne är mörka och ser utomeuropeiska ut. I den här miljön kunde vi vara ett välbeställt gift par på weekendresa eller affärskollegor.

Att se sig själv utifrån i termer av ras och klass ligger nära till hands i sällskap med Tobias Hübinette. Ingen i Sverige har grävt sig djupare ned i dessa lager, åtminstone inte med en sådan glöd – och till samma pris.

Var köper du dina kläder?

– Mest i Japan. Där finns fler butiker som säljer den här typen av kläder än i Sverige. Svensk modestil är mest bara tröja och byxor.

Sin propra stil till trots har han sin bakgrund i betydligt ruffigare miljöer. På 1990-talet var han aktiv i de antifascistiska miljöerna, först som anarkist i uppväxtorten Motala och sedan i Uppsalas studentliv. Sedan dess har allt han tagit i skapat debatt: internationella adoptioner, överklassens historiska naziböjelser, rasfrågan och mångkulturen.

Ställningstaganden som gjort honom till högerextremisters måltavla, hela vägen från skinheadsåren i mitten av 80-talet till regeringsmakten 2022. Genom åren har han ihärdigt bloggat och postat samkörningar mellan svensk nazisthistoria med adelskalendern och han var tidigt ute med att hänga ut högerextrema personer. Samtidigt har han inte dragit sig för att rota runt i klassiska vänstersår, som förekomsten av obearbetad antisemitism. I sin mediala framtoning framstår han som orädd, eller snarare dumdristig. I verkliga livet är han timid och på sin vakt.

Jag håller mig kvar vid modesnacket för att försöka locka ut honom ur hans akademiska bekvämlighetszon. Det ska visa sig vara svårt.

Men även de högerextrema börjar bli ganska propra?

– Mattias Karlsson (chefsideolog på tankesmedjan Oikos och riksdagsledamot för Sverigedemokraterna) har satt standarden för de nya högerextremisternas klädstil, han är deras modeikon nu. Det är tredelat som gäller. Men utan några detaljer som sticker ut, utan mer uniformt.

Kvällen innan vi ses har tidningen Expo blivit dubbelprisade vid Tidskriftsgalan. ”En vardagsnära granskning som med långsiktig bevakning blottlägger hur extremismen sträckt sig in i maktens familjeliv.” Juryns motivering säger det inte rätt ut, men alla vet att det handlar om migrationsministern Johan Forsell och hans sons involvering i den ungnazistiska grupperingen Aktivklubb. Metoden – att avslöja högerextrema böjelser i makteliten – är typisk för tidskriften som fyller 30 i år och högst välbekant för Tobias Hübinette. Han var med att grunda den.

– Jag är jätteglad över vad Expo har blivit och att de fortfarande finns. Det är inte självklart i dessa tider och de är viktigare än någonsin. Deras syfte är folkbildande och det är kanske det mest verksamma vi har i dag.

Vid starten, minns Tobias Hübinette, drogs tidningen med en vänsterstämpel. Grundarna kom från vänstern, han själv inte minst.

– Det var ju trotskister, vänsterpartister som delvis kanske hade gått med när partiet fortfarande hette VPK. Men i dag är det en högst respekterad tidskrift.

Expo har behållit fokus på den vita högerextremismen, men har utelämnat islamismen, som den ju har mycket gemensamt med. Ett tomrum som på senare år intagits av stiftelsen Doku.

– Doku har en stark högerstämpel, vilket inte är konstigt mot bakgrund av vilka som var med vid uppstarten. Alla var i praktiken höger utom Anna-Lena Lodenius som kommer från socialdemokratin.

Borde inte Expo ha tagit det området också?

– Jo, visst, men det finns kanske ingen där som har den kompetensen, med språket. Man bör ju kunna åtminstone arabiska. Men jo, Expos undertitel är ”demokratisk tidskrift”, så därmed är det absolut motiverat att ha fokus även på radikalislamism.

Har du själv haft koll på aktivklubbarna?

– Inte på personnivå, men jag har märkt att den här miljön har växt. Och att det hade börjat komma in personer med en annan klassbakgrund.

En ung, muslimsk socialist född i Afrika – 34-åriga Zohran Mamdani har allt som behövs för att skrämma skiten ur New Yorks borgerlighet. Inte minst som han står som favorit när staden väljer sin nya borgmästare den 4 november.

Långt bakom sig har han tidigare demokratiska delstatsguvernören Andrew Cuomo, som deltar som oberoende, och republikanen Curtis Sliwa. Nu undrar många hur den radikala nykomlingen kunnat gå från två procent i början av primärvalen, till att spöa tungviktare som miljardärerna kastar pengar över.