Klimataktionsgruppen Klimax bildades i april 2007. Två veckor senare hade gruppen lyckats fördröja ett inrikesflyg mellan Stockholm och Göteborg. Tio personer rusade in på Bromma flygplats och blockerade den bana som leder planen ut till startbanan.
– Vi var en grupp som samlades, oroliga över vad som händer med klimatet. Vi tyckte inte det fanns något vettigt kamporgan för att göra direkta aktioner, säger Shora Esmailian, kontaktperson för Klimax.
Aktionen föregicks av minutiösa förberedelser, avgångar och flygplatsrutiner behövde kartläggas. Men planerna såg ut att ha avslöjats när poliserna hårdbevakade utgången som aktivisterna tänkt använda bara en halvtimme innan allt skulle sättas i verket.
– Sen visade det sig att Zlatan skulle landa nästan samtidigt, så det var bara extra säkerhet av det skälet. När vi tog oss in var poliserna borta, konstaterar Shora Esmailian nöjt.

Under en halvtimme befann sig de tio aktivisterna inne på flygfältsområdet. Inne på flygplatsen spred andra aktivister information.
– Vi fördröjde avgången till Göteborg 20 minuter. Det var viktigt, det tar tre timmar med tåg mellan Stockholm och Göteborg. Flyget behövs inte, säger Shora.
Viss uppmärksamhet väckte aktionen, men inte alls i den omfattning som Klimaxaktivisterna väntat sig. Debatten om flygets utsläpp uteblev också.
– I Storbritannien har aktionsgruppen ”Plane stupid” gjort liknande aktioner. Då har media uppmärksammat det jättemycket, säger Shora Esmailian.
Men Klimax fortsatte med sina aktioner för att försöka rikta strålkastarna mot de stora utsläppskällorna. Efter Brommaaktionen gav sig Klimax i kast med charterindustrin. Utanför resebyrån Resevaruhuset på Sveavägen i Stockholm vräktes sand ut över hela trottoaren. Ökenlägret skulle symbolisera Botswana 2040, när ökenspridningen fått fäste på allvar. Flygblad delades ut med budskapet ”Kliv inte över lik för din charter”.
Sedan dess har man sopat kol under mattan utanför DN i Stockholm som kritik mot att företaget marknadsförde klimatkompensering, i form av köp av utsläppsrätter, i samband med sina resereportage. Klimax har även fortsatt protestera mot Bromma flygplats. Protesterna har samordnats med lokala miljögruppen ”Aktionsgruppen mot Brommaflyget”.

Men Shora Esmailian har inte alltid varit miljöaktivist. Länge tyckte hon tvärtom att miljöaktivister var ganska töntiga och livsstilsinriktade. Själv var hon aktiv i solidaritetsrörelsen med Palestina.
– Palestinarörelsen är basen för mitt engagemang. Jag tyckte miljörörelsen mest bestod av hippies och att alltihop var flummigt.
Men efter att ha hört ett föredrag om klimatförändringarna började hon tänka om. Om Grönland smälter kommer Gaza att hamna under vatten.
– Det var en aha-upplevelse för mig. Då spelar det ju ingen roll om jag åker till Palestina, tänkte jag, om det ändå sjunker.
Nord-Syd perspektivet på klimatfrågan väcker Shora Esmailians engagemang. Att utsläpp som gjorts av människor i Nord främst slår mot människor i Syd.
– Iran där jag kommer ifrån kommer att bli hur påverkat som helst. Mina släktingar har märkt på pistageplantagerna att skördarna minskar och att öknarna breder ut sig.
Men varför är det så viktigt att agera med direkt aktion?
– Därför att situationen är så akut. Vi måste skära ner 90 procent av utsläppen och vi måste göra det nu. Det pratas om 30 procent till 2020. Det räcker ingenstans. Det är också ett verktyg för att göra något i stället för att man sitter hemma och blir hopplös.
– I Klimax är vi noga med att alltid koppla politiska krav till våra aktioner, som till exempel stopp för inrikesflyget, eller att Bromma flygplats ska stängas. Aktionerna tydliggör saker.
Efter att Klimax i Stockholm väckt uppmärksamhet har lokalgrupper bildats på fyra andra orter i landet. I Umeå har aktivister bland annat ställt sig i vägen och blockerat motorvägen. Även i Malmö, Uppsala och Göteborg finns lokala Klimaxgrupper.

I december 2007 hölls ett årsmöte i Stockholm med omkring 40 deltagare. Vid årsmötet diskuterades om en formell styrelse skulle bildas och ge Klimax en fastare form. Årsmötet kom dock fram till att Klimax skulle fortsätta vara ett löst nätverk. Någon styrelse finns därför inte och inget officiellt medlemskap. En samordningsgrupp bildades med representanter från de fem lokalgrupperna. En fråga som kunde blossat upp till en konflikt var frågan om individuella utsläppsrätter. Klimatdebattören Andreas Malm och flera andra medlemmar ville att Klimax skulle ta ställning för ett globalt handels- och ransoneringssystem med individuella utsläppsrätter (inte att förväxla med så kallad klimatkompensation som flygbolag erbjuder sina kunder). Andra på mötet var emot och frågan sköts på framtiden.
Under hösten och vintern har symboliska ”klimatkrockar” anordnats där människor tillfälligt blockerar en gata för biltrafik.

Nattliga pysattacker mot törstiga jeepar

I juli förra året inledde Asfaltsdjungelns indianer sina organiserade pysningsaktioner mot stadsjeepar. Genom att släppa luften ur stadsjeepar, så som symboler för resursslöseri, ville de protestera mot den accelererande klimatförändringen. På aktionsgruppens hemsida rapporterades löpande om nattliga räder runt om i landet. Offensiven pågick till den 10 december då en vapenvila utfärdades. Orsakerna till vapenvilan, som ännu gäller, var enligt gruppen att stadsjeepsförsäljningen dalade i kombination med ökade trafikrisker i vinterväglag.
Kristina och Maria är två av aktivisterna som båda olagligen släppt ut luft ur bilar i Malmö.

Varför gör ni det här?
Maria: Jag blir så frustrerad över utvecklingen med klimatförändringarna. Stadsjeeparna är en symbol för människor som struntar i att det går åt skogen.
Kristina: Det är så otroligt provocerande med stadsjeepar och en stor del av samhället blir provocerade av dem. De drar mer bensin och de är trafikfarliga för andra.

Vad är skillnaden mellan att lufta en bil och slå sönder den?
Kristina: Att slå sönder en bil går inte att få sympatier för. Luftningen liknar mer ett busstreck. Det kostar litet tid och pengar för den drabbade. Men i förhållande till vad en sån bil kostar är det ingenting.
Maria: Folk vet ju att de flesta stadsjeepsägare inte har en ekonomi som raseras av en luftning.

Men skulle ni själva kunna slå sönder en bil?
Kristina: (Lång tystnad) … … det vore otaktiskt. Man kan slå sönder kärnvapen. Det som är problematiskt är att man ger sig på en individ. Normalt gör man ju civil olydnad mot stater, institutioner och företag.
Maria: Jag skulle aldrig slå sönder en bil. Att vi inte gör det är en stor anledning till att det här är bra.

Vad hoppas ni det ska leda till egentligen?
Maria: Jag hoppas det ska leda till ett ifrågasättande av vad man lägger pengar på. Var gränsen går för normal anständighet. Att man får skämmas helt enkelt.
Kristina: Jag kan tänka mig att pysningarna har lite samma effekt som när man kastade tomater på pälsbärare på 80- och 90-talet. Till slut var det så stigmatiserat att bära päls att få gjorde det. Att köra stadsjeep kan bli lika laddat, så att man på något sätt måste försvara att man gör det.

FAKTA: Brott
Det är olagligt att släppa ut luften ur andra medborgares bilar. Polisen rubricerar brottet som egenmäktigt förfarande i utredningar (paragraf 8:8 i brottsbalken), ett brott som är mindre allvarligt än skadegörelse och bestraffas med böter, men kan ge fängelse i upp till sex månader.