Vårdvals-systemet som inspirerats av Vårdval Halland (se artikel intill) går ut på två saker som drastiskt skär sig mot det sjukvårdssystem vi haft hittills. Nummer ett: vårdcentraler skall, istället för att vara utplacerade där människor bor och arbetar, kunna etablera sig där de vill. Effekten är att vårdcentraler dras till lönsamma ställen: från förorter till innerstaden, från fattiga områden till rika. Ju större geografiska sociala skillnader – desto större utslag. Nummer två: ersättningen görs ”lika” – med vårdpengen får vårdcentralen lika mycket för en patient som vill ha penicillin mot influensa, som för en som behöver riktig vård. Effekten är att det blir mer lönsamt att etablera sig på ställen där det inte finns tunga patienter – systemet belönar aktivt den läkare som inte tar det tunga arbetet.

Två vårdcentralchefer i sk tunga områden vittnar i Dagens Nyheter 4/2 2007 om effekterna:
– Befolkningen här är dubbelt så sjuk, har tyngre problem och tar längre tid, så enkelt är det. Nu dräneras vi på doktorer som inte orkar jobba här längre och får allt svårare att rekrytera nya. Vi får tre miljoner mindre och kan helt enkelt inte ge befolkningen det den behöver. Då vill jag inte längre vara ansvarig, säger Ulla Martinsson i Flemingsberg.
– Alla som har det minsta insyn i hur det här fungerar tycker att Vårdval Stockholm är vansinnigt. Nu kommer den friskaste befolkningen att få dubbelt så mycket pengar, säger Helena Josefsson, vårdcentralschef i Fittja.

Allt detta har vi kunnat observera i en tidigare s k valfrihetsreform: friskolereformen. Skolor i välmående områden belönas, medan skolorna i fattiga kommuner utarmas.
Faktum är att orättvisan sedan använts för att argumentera för systemet. När Skolverket började utreda hur man skulle få ”Mer kunskap för pengarna” kom man fram till att skolan blev effektiv om den hade många elever med högutbildade föräldrar, elever med svensk bakgrund, lärare med lång erfarenhet och låg i en kommun med många friskolor (alltså en borgerlig kommun). Det var med denna högst tvivelaktiga rapport som grund som Jan Björklund påstod att friskolor var bättre än kommunala skolor (15/9 2005 i SVT:s Aktuellt) och mer eller mindre körde över s-skolminister Baylan.

Denna perverterade logik kan vi också vänta oss av vårdvalssystemet och sättet borgerligheten vill utvärdera det på. Det är viktigt att den genomskådas, eftersom den kommer att utgöra ett av få argument för systemet.
Det som måste genomskådas är något grundläggande: inom det skol- och sjukvårdssystem som borgerligheten arbetat fram är de välmående självklara vinnare. Vad de åstadkommer med sin politik är samma sak som vilken fri marknad som helst. På samma sätt som Helsingborg har fler lyxrestauranger än Arvidsjaur, på samma sätt som det finns fler ägare till snabba motorbåtar i Lidingö än i Fittja, kommer Sveriges bästa skolor och vårdcentraler ligga i Sveriges mest välmående och centrala områden.

Men det har aldrig varit poängen att vi skall vara stolta över sådana skillnader i det svenska välfärdssystemet. Poängen med ett offentligt system är inte att rika innerstadsbor skall få bra service – utan att alla andra skall ha lika bra service. Och poängen är att borgerligheten har förstört detta. Skol- och vårdvalet har perverterat resurstilldelningen till två av de mest grundläggande funktionerna i samhället.
/Aron Etzler