Hela den brittiska stålindustrin plus holländska Hoogovens köptes för en tid sedan av den indiska Tatragruppen, i hård konkurrens med brasilianska CSN. Pris enligt uppgift 85 miljarder kr.
För inte så värst länge sedan hade en sådan affär varit otänkbar. Under århundraden fram till andra världskriget härskade europeiska stormakter och storbolag över världen. Kriget möblerade om världsordningen så att den europeiska dominansen gick i graven. Nu är det andra tider. Indien kommer om tio år att ha världens femte största ekonomi efter USA, Kina, Japan och Tyskland, beräknar investeringsbanken Goldman Sachs. Inom överskådlig tid blir nog Kinas ekonomi världens största och den indiska förmodligen näst störst.
Stål är basmaterial för otaliga produkter. Enligt International Iron and Steel Institute’s rapport World Steel in Figures producerade Kina 423 miljoner ton stål 2006, Japan 116 miljoner ton, USA 99 miljoner ton och Ryssland 71 miljoner ton. Stålproduktion i hela världen var i fjol 1 244 miljoner ton. Kina svarade alltså för drygt en tredjedel.
Tredje världen kommer i framtiden att bli den första, som för 500 år sedan. Det har länge varit självklart att resenärer österifrån lärt sig ett europeiskt språk innan de kommer hit. Så kommer det nog inte att vara i mitten av vårt århundrade – om de alls kommer hit! Redan för 35 år sedan var det Nixon som fick resa till Mao och göra upp, inte tvärtom.
De flesta européer anser väl fortfarande att Europa är världens medelpunkt. Andra folk är inte lika övertygade. Den europeiska självöverskattningen var dock värre förr, mycket värre. En skolgeografi jag har, tryckt 1944, redogör för ”De viktigare kulturländerna” Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyska riket, Frankrike, Italien, Storbritannien och Irland. Dessutom Amerikas Förenta stater, Brasilien, Argentina och Japan. Resten av världen behövde svenska skolbarn inte känna till.
Vårvintern 1945 distribuerades ett tillägg till Carlsson/Rönnholm/Mobergs Skolgeografi, ett 16-sidigt häfte att lägga in i boken med rubriken ”Sovjetunionen”. Svenska Bokförlaget P.A. Norstedt & Söner hade observerat att landet i öster var på väg att krossa det Stortyska riket. Att det bortom Sovjet fanns en befolkningsmässigt ännu större republik, den kinesiska, som kanske också kunde räknas bland ”de viktigare kulturländerna” hade skolboksfolket ännu inte upptäckt.
