Sedan banden mellan pristagarviskaren Jean-Claude Arnault och Svenska Akademien, åtminstone till ytan, har klippts hade väl ändå ingen kunnat gissa att det var den postkoloniala författaren och professorn från Zanzibar Abdulrazak Gurnahs namn som skulle tillkännages av Mats Malm i dag. 

Ett författarskap som tematiserar exil och migration och enligt Svenska Akademien ”kompromisslöst och med stor medkänsla genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter.” 

Gurnahs böcker Paradiset och Den sista gåvan – och förhoppningsvis snart ännu fler – ser jag med stor behållning fram emot att få se i bokhandlarnas hyllor de närmsta månaderna. Om inte annat för att det lilla förlag som gett ut Gurnahs två svensköversatta böcker, Celanders, lär få en välbehövlig skjuts.

Och det är väl precis så här det ska vara. Att Akademiens uppdrag, förutom att bevara och stödja litteraturen, måste vara att expandera de litterära vidderna. Att hitta de författarskap som gått stora delar av den västerländska offentligheten förbi, och göra de tillgängliga för den breda allmänheten.