I slutet av 70-talet jobbar Sveriges blivande statsminister på en verkstad. Han och kollegorna svetsar lokvagnar, fartygskranar och militärfordon. Det går bra för företaget de jobbar på, men alla får inte ta del av kakan. Ett ackordssystem gör att de, svetsarna som utför grundjobbet, systematiskt får mindre betalt än de med uppgifter längre upp i kedjan, till exempel hyttmontörerna som får större bonusar.
Löfven skriver att ”skulle vi få någon ändring på detta måste vi bevisa att vår insats var lika betydelsefull som de andras, ändå fram till killarna i sista momentet, de som till exempel lade in mattorna i förarhytten. Det var en fråga om tidsåtgång. Varje moment hade sin anslagna tid, och ju mer av den som kunde sparas, desto högre blev bonusen. Frågan var om vår tid var för knappt utmätt.”
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!