– I formella och informella nätverk görs mycket gemensamt. Nu när situationen är värre än någonsin så är vi mer enade än splittrade, skriver han i ett mejl till Flamman.

Palestinagrupperna har 17 lokala grupper runt om i landet, och mobiliseringen ser ut på olika sätt på olika platser.

– I det extremt höga tonläge som råder i debatten har vi gjort vad vi kan för att föra ut budskapet om att internationell rätt måste vara utgångspunkten och sätta det som händer i sitt sammanhang, skriver Roberto Tamayo Hokkanen.

Under de senaste veckorna har Palestinagrupperna arbetat centralt med att nå ut med information och förmedla kontakter i Palestina till media. De har även samlat namnunderskrifter och skrivit debattartiklar och brev, med budskapet att politikerna måste agera för att skydda civilbefolkningen. Dessutom har de mobiliserat studenter, doktorander och forskare i ett upprop för att svenska lärosäten ska avbryta samarbete med israeliska universitet kopplade till militärindustrin.

Däremot har gruppen inte varit med och arrangerat de största demonstrationerna i Stockholm. Bakom dem står en annan grupp, med namnet Palestinska arbetsgruppen i mittersta Sverige. Det var vid en av deras demonstrationer som en talare jämförde svensk socialtjänst med Hamas (se artikeln i nästa uppslag).

Även i andra städer har fristående grupper varit aktiva i att organisera demonstrationer. Vid ett tillfälle drog Vänsterpartiet sig ur en demonstration i Göteborg, då det visade sig att arrangörsgruppen uttryckt stöd för Hamas.

I början av oktober kom, enligt Flammans källor, en uppmaning till aktiva vänsterpartister: delta inte på demonstrationer för Palestina som arrangeras av andra organisationer. Medlemmarna uppmanas i stället att stödja Palestina genom att arrangera egna evenemang. Direktivet – som bekräftas av flera källor – skulle ha kommit från partiledningen och gått ut till alla partiets distrikt. När Flamman pratar med Aron Etzler, partisekreterare för vänsterpartiet, dementerar han dock uppgifterna.

– Det stämmer inte. Det är möjligt att det skett ett missförstånd, då vi uppmanat våra partiföreningar att ordna demonstrationer med vårt budskap. Tvärtom har vi sagt att om man är med i andras arrangemang så behöver vi vara noga med vilka de är. Det betyder att vi har varit öppna för att Vänsterpartiet kan delta i andras demonstrationer, säger Aron Etzler (bilden) till Flamman.

Han säger att tanken är att andra organisationer kan delta, men att Vänsterpartiet ska vara huvudarrangör.

– Vi gjorde detta i ett speciellt läge då det var oklart vad Vänsterpartiet egentligen tyckte. Därför rekommenderade vi våra lokala partiföreningar att gå ut med parollen ”För fred och folkrätt”. Det har varit viktigt för oss att markera att varken Hamas eller Israels attacker på civila är okej, säger Aron Etzler. Han fortsätter:

– Alla behöver inte tycka exakt som Vänsterpartiet, men vår linje är: slut på ockupationen, eldupphör, slut på alla attacker mot civila. Då kan vi inte arbeta med organisationer som har motsatt budskap, och exempelvis stöder attacker på civila, säger han till Flamman.

Enligt Aron Etzler är det dock inte rädsla för granskning som ligger bakom partiets uppmaning till medlemmarna.

– Det handlar inte om feghet. Jag tror att det finns ett ganska stort krav från Vänsterpartiets medlemmar att vi är tydliga med att vi exempelvis inte stöttar Hamas eller andra som attackerar civila. Vi existerar inte i ett vakuum, och det är viktigt att vi inte låter några medvetna eller omedvetna missförstånd styra bilden av partiet, säger Aron Etzler.

Ammar Makboul (bilden) är svenskpalestinier och vänsterpartist, och har varit aktiv i solidaritetsrörelsen länge.

– Vänsterpartiet har alltid stått i främsta ledet. Distrikten har ställt upp med högtalare och talare. Man har kommit på varenda möte, man har varit ödmjuk. ”Hur vill ni, ska vi ta med egna fanor eller eller tar vi era?” Det är sorgligt med ängsligheten som präglar ledningen i dag.

Han är kritisk till sitt partis agerande, och menar att Vänsterpartiet är på väg att tappa förankringen i solidaritetsrörelserna. Han säger till Flamman att partiet måste börja se unga människor från förorten som en tillgång.

– De sitter på en väldig energi som väntar på att kanaliseras. Det är de unga som leder demonstrationerna, liksom det utomparlamentariska arbetet i stort.

Ammar Makboul är orolig för att partiet ska tappa kontakten med de unga människor som han anser osyliggörs i medierna.

– Då blir det både svårt att göra sig relevant för dessa, och lättare att anamma demoniseringen av blatten, muslimen, palestinier – till den grad att partiet utfärdar dekret om att bojkotta manifestationer mot ockupation, apartheid och den folkmordspolitik som just nu fullbordas i Gaza. Det är anstötligt och ovärdigt ett parti som kallar sig socialistiskt.

Aron Etzler håller inte med om att vänsterpartister skulle engagera sig mindre i frågan än tidigare.

– Jag har sett väldigt aktiva vänsterpartister i många delar av landet och vi har gjort många uttalanden. Men ibland vill folk ha ännu mer, säger han.

Mohamed Nuur är ordförande för Vänsterpartiet i Tensta-Rinkeby-Spånga. Sista helgen i oktober deltog han i två demonstrationer som inte arrangerades av Vänsterpartiet. Under söndagen höll han tal på en demonstration där bland andra Läkare mot rasism var arrangörer. Första helgen i november är han med och bär den stora palestinska flaggan genom Stockholm. Han tycker att det viktigaste just nu är att få till stånd en vapenvila.

– Just nu bör det vara fullt fokus på vad som sker i Gaza, säger Mohamed Nuur.

Han är kritisk till att det blivit så mycket fokus på situationen där en individ tog tillfället att prata om socialtjänsten.

Vänsterpartiet har alltid stått i främsta ledet. Det är sorgligt med ängsligheten som präglar ledningen i dag.

– Jag tycker man bör fokusera på att Sergels torg var proppfullt. I stället har man fokuserat på en individ. Var alla tusentals människor som var där av den åsikten? Det blir som en stämpel på alla de individerna, säger Mohamed Nuur.

Efter att främst ha tagit del av och delat information på sociala medier upplevde Mohamed Nuur att det gav nytt hopp att demonstrera tillsammans med tusentals människor.

– De uttalanden jag hört från mina meningsmotståndare trodde jag inte ens om min värsta fiende. Det här handlar inte om politik utan om liv, säger Mohamed Nuur.

Särskilt starkt reagerade han på att Sverige lade ned sin röst i FN när man röstade om en resolution för eldupphör i Gaza.

– FN varnar för en etnisk rensning i Gaza. Det är extremt allvarligt, och vi har en regering som inte säger någonting om det. Vi vill att folk ska demonstrera! Samtidigt är det viktigt att dra upp en gräns mot attacker mot civila, inte minst för att den andra sidan inte drar upp en sådan gräns, säger Aron Etzler.

Mohamed Nuur uppfattar att det uppstått en bild av att den som stöttar Palestina också stöttar Hamas, och pekar på hur det skrivits om exempelvis Greta Thunberg efter att hon tog ställning för Gaza. En bild som spelar högerpartierna i händerna.

– Det skapas en ångest hos människor, om jag gör det här, kommer jag ha kvar min karriär, kommer jag bli kallad terrorist-anhängare. Konsekvensen blir att det är Ulf Kristerssons och Jimmie Åkessons bild som kommer ut.

Även Roberto Tamayo Hokkanen anser att debatten är snedvriden:

– Det är en utmaning att nå ut med information när debatten här hemma tenderar vara osaklig och när alla som arbetar med Palestina misstänkliggörs, även av regeringsföreträdare.