Plötsligt brakade det löst. Sverigedemokraterna är på allas läppar ett knappt år före valet.
Lockar uppmärksamheten nya väljare till SD? Och kommer SD att behandlas som ett rumsrent parti framöver?

De två frågorna är inte så tätt sammanbundna som man kanske kan tro.
Kanske vinner SD väljare genom att synas i debatten. Inte ens alla vänsterväljare är faktiskt fria från rasism. Därför är det också bara genom genuint arbetarvänlig politik som främlingsfientlighet kan motarbetas.

Sedan frågan om hur rumsrent det blir med rasism. Andra partier dras lätt med i rasistisk retorik. Exemplet Danmark, där rasismen är starkt utbredd, förskräcker. Om tonläget i samhällsdebatten förskjuts sakta, anpassar sig etablerade partier (och ledarsidor med flera) och rasismen får genomslag.
Men dit har vi inte riktigt kommit i Sverige. Till skillnad från andra europeiska länder, med högerextrema partier i sina parlament, och dessutom rasistisk och islamofobisk ton i den allmänna debatten.

SD kan komma eller inte komma in i riksdagen. Men det kommer med all sannolikhet förbli ganska litet. Så de andra partierna, och om debatten förskjuts eller ej, är desto viktigare för framtiden. Ur den synvinkeln kan de senaste dagarnas fokus på Sverigedemokraternas islamofobi kanske vara välgörande.

SD får visserligen martyrstatus, bland vissa väljare, av avståndstagande från ”etablissemanget”. Men samtidigt tvingas även de borgerliga att ta avstånd från deras människosyn. Kanske håller det avståndstagandet ett tag framöver.