”Det är därför vi tar det här ovanliga och allvarliga steget”, säger Anna Kinberg Batra till Ekot (26/7). Det är när hon ska förklara varför hon begärt misstroendeförklaring mot tre ministrar efter IT-skandalen. Anna Johansson, Anders Ygeman och Peter Hultqvist. Vad skandalen bestått av har inte hunnit diskuteras så mycket, något om IT-säkerhet i Sverige och att ”känsliga uppgifter” kan vara på vift i Östereuropa. Vi hann inte mycket längre innan det blev en fråga om vem som visste vad och när.
Sensationslystna journalister och politiker hetsade på en berättelse där Löfven hade två alternativ, utlysa nyval eller offra sina ministrar för att rädda regeringens anseende. En regering där miljöpartiet som innehar IT-ministerposten taktiskt lyst med sin frånvaro. Löfven gjorde varken eller. Men bakom berättelsen om IT-skandalen på Transportstyrelsen finns mycket mer än en lättuggad historia som ett PR-maskineri kommit på.
Misstroendeförklaring är ovanligt–och har bara krävts sju gånger i svensk politisk historia. Sex av dessa står alliansen eller Sverigedemokraterna för. Samtliga har röstats ned av riksdagen, ”tomma hot” om man så vill. Men när Kinberg-Batra och hennes allianskompisar nu begärde misstroendeförklaring hade de Sverigedemokraternas stöd i ryggen. Det vill säga en majoritet i riksdagen. Här hittar vi en av de mest akuta konflikterna. Skulle verkligen Lööf och Björklund gå ifrån det de lovat om att aldrig ta makten med hjälp av Sverigedemokraterna? I så fall är det en farlig fingervisning om vad som kan hända i valrörelsen 2018 – och efter den.
Löfven svarade inte med nyval, utan med att ombilda regeringen. Johansson och Ygeman valde att avgå men Hultqvist är kvar. Alliansen ser desperata ut, och kommer se än mer desperata ut om de fortsätter kräva att Hultqvist avgår. Kristdemokraterna och Moderaterna har inget att förlora på den hetsiga tonen, eftersom båda partierna ligger på rekordlåga nivåer. Det var snarare det, och inte värnandet om rikets säkerhet, som håller liv i deras avgångskrav.
Hade Alliansen verkligen värnat rikets säkerhet så hade de tänkt på det under tiden de styrde landet. Det var inte länge sedan de fattade beslut om att myndigheter kunde outsourca sin verksamhet till privata entreprenörer, även utomlands. Viktiga IT-tjänster som externa företag får kontroll över – något Säpo varnat för flera gånger. Och det var just det som hände på Transportstyrelsen. Myndigheter där inkompetens möter dåliga politiska beslut har vi sett tidigare, men nu har det lett till regeringskris. Det är allvarligare än vilken minister alliansen helst vill ha bort inför valrörelsen. Men det kanske inte intresserar journalister och politiker med blodad tand för politiskt kaos.
Frågan är hur långt Alliansen hade varit beredda att gå om Löfven synat deras krav. Ett nyval hade visat om Alliansen verkligen skulle använt SD för att både fälla en regering och bilda en egen. Det hade inte varit roligt, men det hade gett alla väljare ett tydligt politiskt alternativ, inte ett kort politiskt drama som är glömt lagom till hösten. Löfven avvärjde den kortsiktiga konflikten med en snygg spelmanöver. Men politik handlar inte om att ställa kaos mot ordning, utan ideologiska skillnader som förändrar människors liv. De skillnaderna måste han kunna visa till valrörelsen, annars får en politisk cynism ett fäste som är långt farligare för nationen än den senaste myndighetsskandalen.
