Då var det 29 stater som samlades i skuggan av det kalla kriget där prestigefulla ledare som Tito från Jugoslavien, Nasser från Egypten, Nehru från Indien, Sukarno från Indonesien och Nkruma från Ghana var de framträdande. Vid 1961 års andra konferens deltog också det befriade Kuba för första gången. 1979 var landet värd för denna mäktiga rörelses 6:e konferens.

– Nu är det åter dags, denna gång i skuggan av ett förändrat världsläge där USA-administrationen strävar efter världsherravälde, som den chilenske journalisten Ernesto Carmona sammanfattar läget inför konferensen i Havanna. De alliansfria staterna omfattar två tredjedelar av befolkningen i världen och 850 miljoner som svälter. Denna rörelse representerar samtidigt ”ett hinder för imperieplanerna hos George Bush och hans villkorslösa allierade som Blair”.
USA:s påtryckningar
I Latinamerika och Karibien finns 24 stater som till hör de alliansfria. Enligt de internationella nyhetsbyråerna har dessa stater fått besök av representanter som Thomas Shannon, statssekreterare med ansvar för Interamerikanska angelägenheter. Shannon är en inbiten Kuba- och Venezuelahatare och målsättningen med besöken i de 24 länderna har varit att förmå dem att avstå från att delta i Havanna, eller att åtminstone skicka en delegation på mycket låg nivå. Shannon pressar också för att delegaterna uppmärksammar den ”interna dissidentrörelsen” på Kuba, ett krav som Brasilien bestämt avvisade.