Om nio månader kommer vi vara mitt i valrörelsens sista skälvande dagar. Men hur den politiska situationen ser ut då är inte förutbestämt, skriver Anna Herdy.
Den stora SCB-mätningen som presenterades i tisdags morse gör enligt de flesta nyhetskällor gällande att det är långt till valdagen och att mycket fortfarande kan hända. Det låter som ett referat från en fotbollsmatch. Vi på ledarredaktionen vill bidra till den obefintliga politiska analysen av läget i väljarkåren enligt Statens Statistiska Centralbyrå med följande punkter.
1. Det går jättedåligt för högern
Låt oss först konstatera fakta. Det går riktigt dåligt för högern. Kris(t)demokraterna, ligger under spärren. Igen. Det har KD gjort i varje mätning sedan förra valet. Liberalerna ligger på 4,2 procent. Det är en minskning med 1,2 procentenheter sedan valdagen. Det är riktigt dåligt för Jan Björklund. Annie Lööfs (C)egertåg har saktat ner och Moderaterna fortsätter därför inte att handlöst falla mot botten efter bytet av partiledare. Summa summarum: Det går ruskigt dåligt för det så kallade Allians-blocket som helhet, vilket ju kan vara upplyftande en kall decemberdag vintern 2017. Om det var val i dag så skulle Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vara större än det som finns kvar av Alliansen. Det säger en del.
2. Det går att stoppa SD
Det bruna blocket, med Sverigedemokraterna som enda medlem (än så länge) backar. Det bekräftar vad som har gått att utläsa av andra mätningar: SD är inte en ostoppbar maskin som bara fortsätter öka takten. Det går att bromsa upp deras framgångar. Delvis genom att prata om andra frågor än de vill prata om. När höger-vänsterkonflikten blir tydlig tappar de relevans – låt oss fortsätta så.
3. Blockpolitiken vinner
Resultatet för denna historiskt svaga minoritetsregering måste ändå sägas vara förvånansvärt gott. För Socialdemokraterna går det fortsatt bättre än om man jämför med katastrofsiffrorna från valet 2014. Vänsterpartiet blir inte det superstarka oppositionspartiet, delvis för att man inte är i superstark opposition till regeringen, utan agerar samarbetsparti. Men V kan peka på sin egen relevans i att alltid putta socialdemokraterna lite mer åt vänster. Miljöpartiet ligger under spärren och präglas av att vara ett parti ingen längre behöver. Deras väljare upplever att de inte är tillräckliga i någon enda fråga. Och eftersom S skiter i hur det går för MP, så gnuggas det säkert händer på sossarnas partihögkvarter i dag.
För det regeringsalternativ som skulle vara starkast rent numerärt om det var val i dag skulle vara det så kallade mitten-blocket. I en sann anda av luftiga begrepp som ”framtid” ”tillsammans” och ”ansvar” vill Socialdemokraterna bilda regering med Centerpartiet och Liberalerna. Men den våta drömmen existerar i hög grad enbart i det luftslott som håller på att byggas i ledarskikten hos Socialdemokraterna.
Inför valet 2014 kanske Stefan Löfvens evinnerliga tjat om att bryta upp blockpolitiken var en långsiktig strategi. Men nu har vi sett hur den strategin har spelats ut i andra länder i Europa. Den är inte längre långsiktig. De socialdemokratiska väljarna i Europa flyr status-quo-partier. Fluffet i mitten tillsammans med C och L skulle driva minst en fjärdedel av S-väljarna vänsterut medan ett helt gäng ”nya” C-väljare skulle vända tillbaka dit de kom ifrån, Moderaterna. Efter att Stefan Löfvens regering förlorat valet 2022 skulle vi i stället vara fast med en höger som övergivit och förkastat allt vad mitten heter. Tänk er själva in i en situation där M och KD flyttade hemifrån (Alliansen) och hävdade sin slutgiltiga vuxenhet genom att flytta in i det bruna blocket.
4. Små partier åker ur
I en tid av hårdnande politiska motsättningar, ökad polarisering och systemkritik (som vi ändå hoppas på ännu mer av) så finns det många små partier som lever farligt. Behoven av trygghet och igenkänning är hög för väljarna. Detta krockar ibland med behovet väljarna känner av visioner och tydlighet. Det gäller att tydligt kunna visa väljarna vilket som är partiets existensberättigande. Miljöpartiets existensberättigande i en tid då alla partier pratar om miljöfrågan blir liten. Liberalernas existensberättigande när det stora socialdemokratiska partiet omfamnar en socialliberal ideologi och Centerpartiet är de riktiga nyliberalerna försvinner. Kristdemokraternas existensberättigande i en tid då socialkonservatismen ägs av ett stort brunt parti och ett stort moderat är obefintligt. Ett feministiskt parti som inte förmår att göra politik under en av de största feministiska kamperna på år och dagar verkar vara vilset och kommer därför inte heller detta val att träda in över riksdagens spärrar.
5. Organisera dig och andra
Den enda rimliga slutsats man kan dra av SCB är att det är 9 månader kvar till valet och att mycket kan hända. På den punkten har den etablerade politikjournalistkåren rätt. Men det betyder också att vi nu har nio månader på oss att dra samtalet än mer åt vänster. I veckan delades en video från en socialdemokratisk kampanjsida för maktskifte i moderatstyrda Stockholms läns landsting friskt i sociala medier. I klippet tillfrågades folk på stan om de visste vilket parti som styr i Stockholms läns landsting. Skrämmande många visste inte, eller trodde att det var Socialdemokraterna som styrde.
Låt denna enkla video vara en väckarklocka. För att få väljare måste man de facto möta dem och övertyga. Det har gjorts förr och då har vi vunnit. Arbetarklassen är i majoritet i det här landet. Nu gäller det att de partier som säger sig företräda arbetarklassen också organiserar den.
