Den 15-åriga flickan och hennes redlöst berusade kompis var ensamma kvar på festen med ett killgäng. De sex killarna tog hennes kläder och mobiltelefon och stängde in henne i ett rum. Sedan hade de alla sex med henne. Men trots att tjejen i förhör berättat hur hon försökt vrida sig undan killarna, känt dödsfruktan, sagt nej flera gånger och tidvis blivit fasthållen räcker inte det för att döma killarna för våldtäkt. Offret ansågs inte ha varit i hjälplöst tillstånd och inte ha gjort tillräckligt kraftfullt motstånd. Den friande domen har upprört många.
Höga krav på den utsatte
Från och med i juli i år skärptes sexualbrottslagstiftningen. Den tidigare skrivelsen om ”hjälplöst tillstånd” mjukades upp så att fler övergrepp kan klassas som våldtäkt, till exempel fall då offret varit paralyserad av rädsla eller för berusad för att göra motstånd. I utredningen fanns ett förslag på en samtyckesreglerad lag, men det kom inte med i lagstiftningen. Hade fallet som beskrivs i början av artikeln ägt rum några månader senare hade det kanske lett till en fällande dom, men det är inte säkert. Kritiker påpekade redan då att det fortfarande ställdes mycket höga krav på den som utsattes för ett övergrepp.
– Det är fortfarande så att domstolen måste kunna bevisa att till exempel kvinnan var ”allvarligt rädd” som det nu ska stå. Om hon bara har sagt ifrån väldigt tydligt och han säger ”visst förstår jag det, men hon var inte allvarligt rädd”, så är det inte straffbart, sade Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt till Ekot, om den nya lagstiftningen då.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville införa en samtyckeslag redan då.
– Vi tyckte att vi skulle ta det ett steg till. Det tyckte inte något av de andra partierna då, inte SD heller, säger Lena Olsson, rättspolitisk talesperson för V.
Hon tror inte att en samtyckeslagstiftning skulle påverka rättssäkerheten negativt.
– Nej, det är rent skitsnack att rättssäkerheten skulle sättas ur spel. All bevisföring när det gäller våldtäkt och sexualbrott är svår.
Flera andra länder, som England, Belgien och Nya Zeeland har en lagstiftning som bygger på samtycke. I stället för att enbart utgå från om kvinnan sagt nej förhörs den misstänkte kring vilka åtgärder han eller hon vidtog för att försäkra sig om att samtycke förelåg. En vanlig invändning, även från feministiskt håll mot samtyckeslagstiftning är att det skulle riskera att sätta mer fokus på offret och hennes klädsel, beteende och tidigare sexuella vanor.
– Då ska rättsväsendet pröva om man varit överens eller inte. Det får till följd att då flyttar man fokus från övergreppet till hur offret betedde sig, säger justitieminister Beatrice Ask till Aftonbladet.
Men i till exempel England får inte den typen av frågor ställas utan medgivande från domaren, där försvaret först måste motivera varför frågan är relevant. Det har också diskuterats att totalförbjuda vissa typer av frågor, som till exempel frågor om offret haft sex före eller efter våldtäkten.
Normerande effekt
Martin Marmgren är en av de poliser som utredde den misstänkta våldtäkten i Tensta. På sin blogg beskriver han hur den 15-åriga tjejen berättade en trovärdig berättelse om vad som hände under kvällen samtidigt som flera av killarna flera gånger ändrade sin berättelse och i vissa fall ljög. En av dem, som var djupt ångerfull, sade mot slutet av det första förhöret att han hade förstått att tjejen inte ville ha sex med dem alla.
Martin Marmgren tror att någon form av samtyckeslagstiftning skulle behövas. Dels för att ge våldtäktsoffer starkare skydd, men också för att en sådan lagstiftning skulle ha en normerande effekt.
– Det ska inte vara okej att ha sex med någon som inte vill bara för att den av någon anledning inte känner att hon har möjlighet att säga nej på ett kraftfullt sätt, säger han till Flamman.
I vissa fall kan det till exempel vara svårt att bevisa att offret hade varit utsatt för en reell fara om hon hade gjort kraftigare motstånd, men hon kan ändå ha uppfattat det så i den situationen. Han påpekar att domen i Tenstafallet inte nödvändigtvis behöver vara felaktig utifrån praxis och då gällande lagstiftning.
– Men det känns i hela magen att det är fel.
Han säger att generellt sett är det väldigt höga beviskrav för att fällas för ett brott.
– Jag kan ändå känna att balansen hamnar fel. Man utgår från att gärningsmannen har rätt och även om målsägandens berättelse är mycket mer trovärdig räcker det att gärningsmannens berättelse inte är totalt uppåt väggarna för en friande dom.
