En av våra folkrörelser går i graven. Det är en tyst förändring, inget som intresserar den urbana debatteliten. För det handlar om bonderörelsen. Nyligen sålde centern sina tidningar. Bondekooperationens flaggskepp Arla fusionerade med danska och nederländska företag och flyttade sitt huvudkontor i Danmark.
Men det är bara en fortsättning på en lång utveckling.
”Utlandsägandet i livsmedelsindustrin har ökat från en relativt låg nivå före EU-medlemskapet 1995. Idag är det utländska ägandet lika högt som inom den övriga industrin. /…/ De utlandsägda företagens andel av exporten har kontinuerligt ökat under senare år och ligger nu på runt 45 procent för såväl hela industrin som livsmedelsindustrin,” skrev Arne Gabrielsson, Livsmedelsföretagen, för tre år sedan. Nu vill Swedish Meats, bondekooperationens problembarn, säljas. ”Ägarna, cirka 20 000 bönder, vill släppa in nya ägare, helst en europeisk aktör för att komma in på den stora Europamarknaden.” Det är svårt att inte se parallellen till bonderörelsens politiska gren.
Där har utförsäljningen börjat senare, men den är desto mer spektakulär. Kärnkraftsmotståndet: sålt. Svensk neutralitet: såld. Mittenpositionen: utbytt mot antifacklig extremposition. EU-skepticismen: slut i lagret, inget mer beställt.
Det sägs att centern efter försäljningen av partiets är världens rikaste parti. Det är mer oklart vad Maud Olofsson kan vinna på att rea ut centerpartiets själ.
Centerpartiet kommer inte medverka till att avveckla kärnkraften före år 2010. Men om den politiska linjen håller, har partiet en god chans att avveckla sig själv till dess.
