Måndagar dödar. Man får alldeles för lite sömn eftersom man gick och lade sig för sent på söndagskvällen, vilket i sin tur beror på att man sov för länge på söndag förmiddag. Har man tur så vaknar man första gången som klockan ringer. Då hinner man dricka kaffe och duscha. Har man otur så slår blixten ned på Kungsholmen och förstör nätverkskorten, samt slår ut all kommunikation mellan redaktionens datorer.
Oduschad en måndag i en åskkvav, dåligt ventilerad lokal, utan fungerande datorer, med fem och en halv timmes sömn i ryggen… väl medveten om att en förutsättning för att denna text ska läsas av någon som inte sätter sig vid en av våra två fungerande datorer är att någon lyckas rota fram minst ett nätverkskort till en halvgammal Macintosch på några timmar…
En del läsare kanske menar att denna typ av privata reflektioner inte hör hemma på ledarsidan i en oberonde socialistisk nyhetstidning. Jag kanske skulle kunna tvinga mig till att skriva om Göran Perssons senaste utspel om EMU, eller om LO-ledningens svek mot Kommunal, eller kanske till och med något om den uppblossade konflikten i Kongo, men jag är inte säker på att det vore särskilt lämpligt att publicera det heller. De saker som jag i skrivande stund är kapabel att kalla Göran Persson skulle få Jan O Karlssons ”jävla gubbe” att framstå som en komplimang (om det nu inte redan framstår som en komplimang med tanke på mot vem det riktades).

Det här numret liknar inte Flamman som den brukar se ut. Jag beklagar det, och tyvärr finns det inga garantier för att nästa nummer gör det heller. De datorer som måste repareras för att allt ska fungera som vanligt kommer inte att vara färdiga till nästa vecka. Förhoppningsvis till veckan därpå.
Vår tidning är liten och sårbar. Produktionsstörningar av den här magnituden hör visserligen inte till vanligheterna, men småproblem, trassel, ekonomiska bekymmer och alltför mycket arbete gör det tyvärr. Det får vi nog alltid leva med, men det skulle kunna bli bättre. Om vi hade större resurser. Och större resurser får vi genom fler prenumeranter.

En del av er kommer kanske ihåg att vi vid årsskiftet varnade för att Flamman skulle kunna komma att drabbas av nedskärningar på grund av de stora portohöjningar som införts. Det är med stor glädje som jag kan berätta att vi faktiskt lyckades rädda tidningens ekonomi! Vi fick inte ihop de tusen nya prenumeranter som vi hoppades på, men tillräckligt många för att slippa skära ned. Ekonomin är fortsatt ansträngd, men nu under kontroll.
Ett särskilt tack går till alla de Ung vänster-medlemmar som har hjälpt oss med vår telemarketing under året! Några av dem dök upp, för att ringa runt till potentiella prenumeranter, under denna helvetiska måndag. Det var tur. Annars hade jag blivit tvungen att döda någon.