Anledningen till att blockaden är olaglig beror främst på 33:e artikeln i fjärde Genèvekonventionen från 1949 som förbjuder kollektiv bestraffning. Så med andra ord har det ingen betydelse att enklaven styrs av Hamas, som visserligen blev demokratiskt valda år 2006, men som i all sanning är en samling skurkar med lika konservativa och bakåtsträvande ideal som Sverigedemokraterna.

Nä, vad saken gäller är alltså att folket blir drabbat av ockupationsmakten Israel. Varje vecka beskjuter man båtar, vars besättnings enda avsikt är att bedriva fiske, och bönder, vars enda avsikt är att skörda sina grödor på sin egna mark. Bönderna kan, enligt israeliska regler, omöjligt befinna sig på någon annans mark, eftersom det finns en mur som omringar hela landsidan mot Israel samt mot Sinai. Men det skall även tilläggas att krigsfartygen beskjuter fiskebåtarna innanför sjösidans gräns (var det tre, sex eller nio nautiska mil?) regelbundet också. Enligt förhandlingar i Osloavtalet från 1993 är Gaza-palestinierna berättigade 12 sjömils fiskeutrymme. I vilket fall som helst definierar FN regelbundna attacker innanför en blockad som ockupation – oavsett avvecklade bosättningar – vilket förespråkare av Israels blockadpolitik påstår att det inte är.

Ship to Gazas engagemang handlar inte om att skänka bistånd till folk som nödvändigtvis måste filtrera saltvatten, vara arbetslösa, bostadslösa, utan tillräcklig mängd el, dö eller befinna sig på svältgränsen. Allt detta hade kunnat undvikas om blockaden hade hävts och om Israels ”moraliska armé” hade slutat att mörda tusentals civila vid varje urskillningslöst angrepp mot lokalbefolkningen.
Israels samtliga förluster i kriget 2014 summerades till cirka 70 döda, Gazas var 2 200 stycken. Israels civila förluster bestod av sex stycken mördade, bland Gazas icke stridande mördades cirka 1 100, 500 av dem var barn. Kalla och oempatiska siffror visserligen, men de visar att Israels Gazapolitik inte utgör någon form av respekt för oskyldiga människoliv. De visar även att blockaden inte för med sig något som helst syfte, när Israels armé kan krossa det extremt tätbefolkade fängelset exakt när det faller dem i smaken, mer än att nöta ut och avliva varje palestinier som befinner sig i enklaven – vilket de också gör. Det intygade Israels nuvarande justitieminister Ayalet Shaked om på sin Facebooksida i upptakten till ”Protective Edge” 2014, när hennes upplägg nämnde att alla palestinierna var ”fientliga stridande” inklusive ”mödrarna till martyrerna, som skickar dem till helvetet med blommor och kyssar. De borde följa sina söner, ingenting hade varit mer rättvist. De måste bort, liksom de fysiska hem där de uppfostrade ormarna. I annat fall kommer fler små ormar att uppfostras där.”

Med allt detta i bakhuvudet; låter det då som att man kan förlita sig på att Israels armé självmant för in bistånd till den palestinska enklaven? Lastbilarna som för med sig vissa förnödenheter kommer nästan uteslutande från FN:s hjälporganisationer, och alltså inte från Israels regering. Och varför dela ut ynka förnödenheter när hela orsaken till lidandet kan upphöra imorgon – ifall regeringen i staten Israel skulle bestämma sig för det?
Situationen i Gaza måste upphöra. Blockaden är den enda naturkatastrof Gazaborna dagligen måste genomlida. Israels agerande måste fördömas och förhindras av världssamfundet lika kategoriskt som om det hade handlat om vilken stat som helst som bryter mot de mänskliga rättigheterna.