… Eva Hernbäck som var med under almstriden. I veckan firar Alternativ stad 40-årsjubileet av att almarna räddades i Stockholm.

Vilket är ditt starkaste minne från almstriden?
– Det var nog när planket lyftes bort av aktivister. Innan dess hade jag varit övertygad om att vi skulle förlora, att vi bara stod där och väsnades. Men när det fysiska hindret försvann ändrades det.
– Sågningen är också ett starkt minne. De satte igång sågarna trots att det fanns hundratals aktivister under almarna som kunde träffas av fallande träd. Det var klokt av polisen att stoppa sågningen, annars hade det kunna kosta liv.

Vilken betydelse fick segern?
– Det fick en väldig betydelse i omprövning av beslut för planering av bebyggelse. Samrådspolitiken blev resultatet av almstriden. Beslutsfattare blev tvungna att i god tid förklara vad man gjorde och varför och det blev öppnare, vem som helst kunde ha synpunkter på ett beslut.
– Almarna blev en symbol för demokrati. Vi blev fnysta åt till en början men almstriden har vunnit i anseende.

Finns det någon motsvarighet till almstriden idag?
– Jag vet inte. Slussen i Stockholm har ju ibland utnämnts till det, men det tycker jag är mer komplicerat. Med almarna var det enkelt; fälla eller inte fälla och då är det lätt att samla många människor, med Slussen finns sju-åtta olika förslag.

Har du några råd att ge aktivister?
– Med stora grupper som går över partigränser gäller det att vara öppen och lyhörd. Ge alla utrymme, lyssna och hitta kompromisser. Och att inte fastna och haka upp sig på detaljer.