Förra veckan släppte människorättsorganisationen Oxfam en rapport som visar att världens tio rikaste män fördubblat sina förmögenheter under pandemin. Samtidigt har inkomsterna minskat och fattigdomen ökat för 99 procent av jordens befolkning.
I söndagens SVT Agenda presenterades statistik som visar att Sverige inte är undantaget denna globala trend. Även vårt lands fattiga har fått det sämre ställt, medan våra rika blivit allt rikare.
Av Sveriges tio rikaste män är det friherren och industrimannen Carl Bennets förmögenhet som procentuellt ökat mest under pandemin. Enligt Oxfam har jämställdheten mellan könen minskat, systematisk rasism nått nya höjder och de ekonomiska klyftorna mellan folk och länder vuxit under pandemin, samtidigt som Bennet nästintill tredubblat sin förmögenhet.
Inbjuden till Agendas studio nickar han ett artigt bifall när programledare Magnus Thorén berättar för tittarna att Bennet enligt Forbes ligger på plats 358 över världens rikaste personer. Själv tänker jag: ”En tyst nick, är det här allt vi får?”
Varför bjuds inte vi som tittar på ett segervarv runt skrivbordet? En high-five med Thorén? Eller ett gladiatorvrål rakt in i kameran? Någon form av euforiskt uttryck från en riktig vinnare hade varit på sin plats.
I stället får vi nöja oss med att se en äldre herre i grå kostym utgjuta sig om hur tråkigt det är att de ekonomiska klyftorna i världen ökat – och samtidigt, föga förvånande, mena att införande av en så kallad miljonärsskatt är en dålig idé.
Det finns två saker som rika personer älskar. Det första är att inte prata om hur mycket pengar de tjänar, hur stora deras förmögenheter är och hur mycket makt det egentligen har. Det andra är att prata om vilken katastrof det skulle innebära för sysselsättningen och tillväxten, för innovatörer och entreprenörer om man införde eller ökade skatterna som omfördelar deras inkomster och förmögenheter, så att de kom fler till gagn.
Själv argumenterar Bennet för att så länge vi har en robust välfärdsstat som erbjuder bra skola och sjukvård så är det inte ett problem att de ekonomiska klyftorna ökar. Jag funderar på hur bra koll Bennet egentligen har på vår robusta svenska skola och sjukvård.
Om jag bara hade haft en sådan där stor röd knapp som juryn i Tv4:s Talang har, hade jag röstat ut Bennet direkt. Gett plats åt någon annan. Någon som kan förklara att trots att det är otroligt tråkigt att pandemin i lavinartad hastighet och på alla plan vidgat klyftorna i samhället, borde det här inte vara en nyhet.
Arv har under hela mänsklighetens historia, förutom en kort stund på 1900-talet, varit en avgörande faktor för ackumulering av förmögenhet. Något som leder till att makt och kapital koncentreras i samhällets toppskikt. Under 1900-talet var de nu slopade skatterna på arv och förmögenheter, samt de på höga inkomster och vinster, några av statens viktigaste verktyg för att minska klyftorna i Sverige.
Faktum är att i motsats till vad rika personer säger om att skattehöjningars skadlighet för sysselsättning och innovation, så visar modern forskning på raka motsatsen. Sveriges tillväxt och investeringstakt nådde under 1960-talet rekordartade nivåer, samtidigt som vi var ett av världens mest ekonomisk jämställda länder. Enligt den franska nationalekonomen Thomas Piketty finns dessutom inget som tyder på att skattesänkningar har haft några som helst positiva effekter på tillväxt och innovation. Snarare har ingrepp som slopandet av arvs- och förmögenhetsskatterna korrelerat med minskad tillväxt och ökade klyftorna.
Om det är något Oxfam och SVT Agenda har fått mig att förstå under veckan som gått, är det att progressiv skattepolitik som omfördelar resurser mellan rika och fattiga är en ödesfråga för valet 2022. Att en adlig industriman tillika miljardär, på bästa sändningstid i en public service-kanal oemotsagd får bre ut sig om ekonomisk ojämlikhet och skattepolitik är under all kritik. Jag antar att inbjudan till de 99 procent som till följd av pandemin fått det sämre ställt försvann med posten.
Amanda Sonesson är rektor för Arenaakademin.
