När jag i min recension av Maria Svelands Hatet skrev att Eva Lundgren har hävdat att hon intervjuat hundratals barn som blivit offer för pedofila nätverk som utförde bestialiskt satanistiskt rituellt våld så är det, som framgår av min artikel, inget citat. Jag har istället försökt uppskatta vad Lundgren själv har sagt i frågan. Uppsala universitet tillsatte två granskare av Eva Lundgrens forskning efter tv-dokumentären Könskriget (2005) och samtidigt som de beklagar att Lundgren vägrade lämna ut sitt källmaterial sammanfattar de Lundgrens antologi La de små barn komme til meg (1994) enligt följande: ”Barnens detaljerade berättelser handlar om tortyr, orgastiska ritualer kopplade till ritualmord, bestialiska offer och sexuellt utnyttjande av döda, styckade kroppar, dvs. nekrofili. Vuxna utnyttjar barn, föräldrar och andra släktingar deltar i det rituella våldet, barnen tvingas dräpa andra barn, pappor låter andra män utnyttja sina döttrar sexuellt, osv. Lundgren har enligt egen utsaga trott på barnens berättelser”. I tidningsintervjuer från början av 90-talet berättar Lundgren om dessa nätverk, aktiva i både Norge och Sverige enligt henne. Dessa uppgifter ledde exempelvis till att svensk polis, i det så kallade Södertäljefallet, började leta gravar men utan att resultat. I Svar Direkt (1992) hävdar Lundgren hon intervjuat ”väldigt många” offer. I Könskriget (2005) är Lundgren ”övertygad” om att detta fenomen är ”större än man kan ana” (del 1) och hävdar att hon ”inte vet hur många hundra” hon samtalat med (del 2). Att Lundgren därmed hävdat att hon intervjuat ett hundratals offer, ansåg jag vara en rimlig uppskattning.