I dag första maj gör jag, dagen till ära, slut med högern.
Politisk identitet har aldrig varit viktigt för mig. Jag är intresserad av tankar och idéer, inte av partier och flockmentalitet. Jag vill tänka och diskutera, inte lyssna och lyda. Jag är en usel partist, illojal i varje cell av min kropp.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
När jag en gång sökte mig till Moderaterna var det idéer om frihet, ansvar och tron på individens kraft och förmåga som lockade mig.
Jag ser mycket lite av det i den politik högern för och har fört de senaste åren. Jag ser repression, inhumana beslut, populism och polarisering. Tonårsutvisningar, vårdköer, ett bisarrt fokus på kött, en obefintlig klimat- och miljöpolitik, de traditionella könsrollernas återkomst, en galopperande och ogenomtänkt nationalism.
Jag ser ökade klyftor, arbetslöshet och fler som hamnar utanför. Jag ser orättvisor och en kylig människosyn. Jag ser ett samhälle som gynnar dem som redan har och gör det svårare för den som vill växa och utvecklas att göra det.
Jag ser skit.
Jag är inte en del av det: högern.
