Kultur 30 augusti, 2018

Annan värld är möjlig – på lek

Som så många andra älskar jag Beyonces skiva Lemonade från 2016 med dess rasande texter om otrohet, misogyni och rasism. Jag kan inte få nog av när Beyonce nästan vrålar ”Who the fuck do you think I is?” i låten ”Don’t hurt yourself”. Men på senare delen av albumet hoppar jag över alla låtar utom den fantastiska ”Freedom”. Det är de tråkiga försoningslåtarna, de som ska knyta ihop berättelsen till ett lyckligt slut trots allt, men som bara får det att verka som att jaget i de tidigare låtarna inte menade vad hon sade när hon stolt deklarerade att den otrogna mannen kunde dra, (boy, bye!) och att hon bara skulle gå vidare till ”nästa kuk”.

Faktum är att Lemonade får mig att tänka på den ryska litteraturteoretikern Michail Bachtins karnevalbegrepp. I den medeltida världen, menade Bachtin, hade karnevalen funktionen att under en begränsad tid och på en bestämd plats vända ut och in på den rådande ordningen. Men syftet var aldrig systemförändring, utan tvärtom att folket skulle få utlopp för att sedan villigt återta sin underordnade plats. På samma sätt iscensätter berättaren, eller jaget, i Beyonces Lemonade en sorts feministisk karneval, bara för att sedan gå tillbaka till den återställda lyckan som hustru och mor i den heterosexuella kärnfamiljen.

Syftet var aldrig systemförändring, utan tvärtom att folket skulle få utlopp för att sedan villigt återta sin underordnade plats.

Precis som bloggaren och föreläsaren Fanny Åström påpekat följer ofta samtal om heterosexuella relationer kvinnliga vänner emellan samma, nästan formaliserade mönster. Dessa erbjuder ofta en fristad där vi kan beklaga oss över relationer, spruckna relationer och sviniga män. Men eftersom en som kvinna så tidigt får lära sig att en heteromonogam relation är vårt livs mål och mening får dylika samtal ofta karaktären av karneval i Bachtinsk bemärkelse. För som Åström skriver går de i regel ut på att kvinnor ska peppa varandra till att orka fortsätta leva i heterosexuella, monogama relationer. Visst, en enskild man kan dumpas, men om någon i kretsen av vänner på allvar skulle föreslå att lösningen kanske är att sluta ha relationer med män skulle antagligen stämningen bli märklig: kontraktet för denna typ av samtal skulle vara brutet och ordningen skulle utmanas på riktigt.

Men karnevalen var inte helt oskyldig även om dess själva syfte var att utgöra en ventil för att bevara ordningen. För den som har blivit varse att en annan värld är möjlig, om än bara på ”lek” glömmer det inte i första taget.

_____________________________________