Tänk er sedan att alla riksdagspartier anslöt sig inklusive ungdomsförbunden SSU och Ung vänster. Tänk er sedan att även Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna kom för att tillsammans med de andra partierna delta i demonstrationen.
Och tänk er att reaktionen från demonstranterna mot Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna hade inskränkt sig till en vädjan om att dessa borde hålla låg profil. Låter det sjukt? Verklighetsfrämmande? Det var detta som skedde i Danmark den 9 maj. Fast värre.
Det som utlöste den hastigt hoptrummade demonstrationen var det islamistiska partiet Hizb-ut-Tahirs offentliga möte i Nørrebrohallen i centrala Köpenhamn. Venstres ungdomsförbund (motsvarar liberala ungdomsförbundet) kallade till motdemonstration och uppslutningen blev närmast total.
Socialistisk Folkepartis ungdomsförbund (motsvarar Ung vänster) ställde villigt upp. Och inte nog med det.
Även Enhetslistan – från början en valkoalition bestående av gamla Moskvatrogna DKP, maoistiska KAP, trotskistiska SAP samt VS, en utbrytning från SF – slöt upp. Enhetslistan stöds dessutom i valen av ett antal småpartier till vänster – KPiD, DKP, DKP/ML samt IS. Dessa deltog inte i demonstrationen men undviker av taktiska skäl kritik mot Enhetslistan.
Där stod alltså hela den parlamentariska vänstern i Danmark och demonstrerade mot islamistisk fundamentalism, och det med nästan hela den utomparlamentariska vänsterns goda minne.
Detta i ett land som aktivt deltar i den pågående ockupationen av Irak. I ett land som närmast infört raslagar mot invandrares rätt att gifta sig. I ett land där det rasistiska Dansk Folkeparti samlar tolv procent av rösterna till folketinget, Danmarks riksdag. Och var befann sig då Dansk Folkeparti? Jo, mitt bland de demonstrerande vänster-ungdomarna.
Där stod vice ordförande i Dansk Folkepartis Ungdom, den för rasistbrott dömde Morten Messerschmidt.
Där stod även det antiislamistiska Giordano Bruno-sällskapet, bland annat känt för att ha en framstående medlem, Henrik Gade Jensen, som offentligt uttryckt sympatier för nazismen.
SF och Enhetslistan har efteråt mottagit hård kritik från det enda parti i Danmark som tydligt och klart motsatt sig demonstrationen, det marxist-leninistiska APK. Enhetslistan och SF försvarar sig lamt. Sammanfattningsvis följer deras argumentation följande linje: För att uppbringa stöd hos det danska folket måste Enhetslistan och SF demonstrera mot den islamistiska fundamentalismen. Vänstern måste bevisa sitt demokratiska sinnelag och på så sätt öka sin popularitet. Det var ju i och för sig olyckligt att de öppna rasisterna dök upp.
Att SF:s och Enhetslistans rasistiska praktik knappast möter något motstånd alls beror på det rasistiska klimatet i det danska samhället. Det beror också på att Danmark deltar i ockupationen av Irak.
Under den senaste tiden har SF och Enhetslistan med stödpartier (undantaget IS) missat många tillfällen att agera mot ockupationen. De lät bli att mobilisera inför den 13 april då en demonstration hölls utanför den amerikanska ambassaden. Inför den amerikanske utrikesministern Collin Powells besök den 29 april orkade de inte heller mobilisera. Och när bilderna på torterade irakiska fångar just dykt upp i pressen valde alltså SF och Enhetslistan att demonstrera mot islamistisk fundamentalism medan Enhetslistans stödpartier blundade.
Ja, visst är det jobbigt att behöva ta ställning i Irak-frågan, speciellt när den egna militären är engagerad i ockupationen. IKP (Irakiska kommunistiska parti) med plats i den av USA tillsatta marionettregimen ”styrande rådet” har därför tagits emot med öppna armar av SF och Enhetslistan.
Genom att helt och fullt köpa IKP:s analys av situationen i Irak kan den danska vänstern, med undantag av APK och IS, vara emot ockupationen utan att egentligen behöva vara det. Hur då? Jo, man säger sig – precis som IKP – stödja motståndet mot ockupationen men endast ”det demokratiska motståndet”. Sedan dömer man ut det faktiska motståndet som odemokratiskt. Se där, ett skolexempel på imperialistisk praktik. Frantz Fanon, som på 50-talet beskrev den franska vänsterns oförmåga att ta ställning mot Frankrikes kolonialism i Algeriet, nickar igenkännande från sin himmel.
