V:s agerande i Göteborg sätter politiken i centrum. Nu får S välja mellan kortare arbetsdag eller mer högerpolitik i en Alliansbudget. Så svårt kan det inte va?
I Göteborg har Socialdemokraterna, helt på egen hand, försatt sig en mycket märklig situation.
Detta har hänt: förra veckan höll Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ en gemensam pressträff där man klargjorde att man nu utgör ett eget block – utan S. Det nya blocket gav därefter besked om att man tänkte lägga fram en budget, och att man tänkte rösta på den vid budgetfullmäktige den 22 november.
Dagen därpå berättade Alliansen (som utgör största budgetkonstellation när alla andra är splittrade) och de rödgrönrosa att man inlett en valteknisk samverkan där S lämnas utan några tunga positioner i nämnder och styrelser. Denna överenskommelse börjar gälla om Alliansens budget går igenom, vilket den utifrån vilka storleksförhållanden som nu råder bland de olika blocken sannolikt kommer att göra.
Så hur kan ett Vänsterpartiet som säger sig stå på arbetarklassens sida välja bort sossarna i spelet om makten och därmed bidra till att den borgerliga samling som fortfarande kallar sig Alliansen får igenom sin högerbudget? Den retoriska vinkeln är given om man är sosse. Spinnet från S-kansliet i stadshuset vid Gustaf Adolfs torg hördes långväga därifrån. Till exempel på Aftonbladets ledarsida som trumpetade ut att ”Vänsterpartiet låter Moderaterna regera” (8/11, 2018).
Att fråga sig hur V tänker är en bra fråga. Men är det inte relevant att också ställa motfrågan? Hur kan ett parti som till och med har ”arbetareparti” i sitt namn (ja, jag menar det socialdemokratiska arbetarepartiet) i snart nio veckor i streck vägrat att prata med det block i fullmäktige som skulle bli störst och därmed få igenom sin budget – det rödgrönrosa – enbart på grund av att man är fast övertygad, orubblig, i sin tro på ett centeristiskt blocköverskridande samarbete.
För så är det. Oavsett vad V, MP och Fi-koalitionen sagt har S vägrat prata. S vill förhandla budget med Allianspartierna. Så oavsett vad de rödgrönrosa gör så lär det, givet att S inte gör en helomvändning, bli någon form av högerbudget. Det trots att motsatsen är möjlig.
Att V, i form av det nya blockets största parti, tar på sig ledartröjan och ställer ultimatum mot S är befriande. Det innebär stora risker, såklart. Men det gör att striden istället handlar om politik – inte om spel och taktik. I tisdags presenterade det rödgrönrosa blocket den faktiska politik som finns i den budget som S nu sannolikt inte kommer att rösta på: En storsatsning på sänkt arbetstid till sju timmar med bibehållen lön för anställda på kommunens äldreboenden, införande av skärpta miljözoner och stärkt arbete mot våld i nära relationer och i hederns namn.
Socialdemokraterna i Göteborg har till den 22 november på sig att välja sida. Så svårt borde det inte vara.
