Äntligen blir det någonting meningsfullt i Almedalen!

Kommentaren yttrades av den nyvalda Europaparlamentsledamoten Cecilia Wikström (FP) till Dagens Nyheter, i samband med att hon och en rad andra svenska politiker deltog i pjäsen Seven om kvinnliga människorättskämpar. Jag föreställer mig att det var en spontan kommentar från hjärtat.

Och det är lätt att hysa förståelse.

Mingel med lobbyister och journalister känns kanske ärligt talat inte som det mest meningsfulla man kan ägna sig åt.
Parallellt med det pågår den alternativa politikerveckan på Gotland för fullt. Med små ekonomiska resurser ordnar aktivister seminarium om förortskamp, arbetsplatskamp, miljö och feminism. Enligt egna uppgifter är det “knökfullt” på de boendeplatser man hittills lyckats uppbringa. Detta utan att den alternativa veckan ens har fått någon vidare uppmärksamhet i medier.

Åtminstone jag önskar att det fanns fler möjligheter till korsbefruktning mellan de två veckorna. Att LO och de parlamentariska delarna av vänstern skulle ta lärdom av de alternativas arbetssätt. Det borde inte vara omöjligt att bredda Almedalen ännu mer, ta tillbaka den från lobbyisterna och göra den till en verklig folkfest, likt en politikens och aktivismens Hultsfred.

Se det som en utmaning inför Almedalen 2010.