Gästabudet tar sig an ”De utsatta” med Victor Malm. Det blir bråk om misär, anglicismer och ”grodyngel som skriver för grodyngel”.
I ett liveinspelat avsnitt av Gästabudet tar Lyra Eriksson Lindbäck och Mikaela Blomqvist hjälp av Expressens kulturchef Victor Malm för att ge sig på Birgitta Trotzigs genombrottsroman De utsatta.
Romanen utspelar sig i 1600-talets Kristianstad, mitt under krigen mellan Sverige och Danmark. För Mikaela Blomqvist är Trotzig en av Sveriges stora författare, medan Lyra Eriksson Lindbäck har betydligt svårare för hennes ändlösa kavalkad av svält, sjukdom, ruttnande kroppar och religiös förnedring.
– Det var länge sedan jag hade så svårt att ta mig igenom en bok. Först för att jag tyckte att det var så mycket misär. Och sedan för att jag tyckte att den var dålig, säger Lyra.
Mikaela försvarar Trotzigs språk och den precision som hon tycker skiljer henne från senare efterföljare.
– Jag förstår att du inte tycker om det här, även om jag tycker att det är fantastiskt. Hon är så precis i sitt uttryck. Bildspråket är helt integrerat i det hon försöker berätta.
Victor Malm hamnar någonstans mellan dem. Han tycker att Trotzig tar i för mycket och att romanen bär tydliga spår av en modernism som ibland känns daterad. Men han försvarar De utsatta som en närmast unik skildring av hemstaden Kristianstad.
– Det här är inte en plats som är menad för människan, men människan är här och försöker göra någonting av det. De har byggt sina gator, de har byggt sin kyrka, de sköter sina affärer, de lever sina liv.
När Lyra letar fram gamla recensioner hittar hon till slut uttrycket som bäst sammanfattar hennes egen upplevelse av romanen: ”kvalterrorism”.
– För mig låter kvalterrorism som något positivt, konstaterar Mikaela.
Därifrån glider samtalet över till Mikaelas uppmärksammade sågning av Tone Schunnessons Ultravåld och frågan om vad en författare egentligen får göra med språket. Lyra försvarar anglicismer och språkliga fel som en möjlig spegling av hur människor faktiskt talar, medan Mikaela kräver större precision.
– Man måste veta vad man gör och man måste veta varför man gör det. Man måste behärska språket, säger Mikaela.
Victor Malm märker i sin tur att han blivit alltmer konservativ.
– Konsekvensen är till slut att man skriver som ett grodyngel om grodyngel för grodyngel. Och det är ju liksom en väldigt tråkig värld.
Från Trotzigs katolska misär och Kristianstads träskmarker till Ultravåld, anglicismer och den svenska prosans framtid – prenumeranter kan lyssna på hela avsnittet av Gästabudet här.
