Upploppen i Frankrike 2005 fick en enorm medial uppmärksamhet. Kravallerna beskrevs som ett integrationspolitiskt problem och givetvis försökte den politiska högern i Frankrike profitera genom att peka ut muslimska trubbelmakare och förorda en lag-och-ordningspolitik. Även i andra länder användes hotet om ”brinnande förorter” som slagträ i den integrationspolitiska debatten. I bokens omslagstext antyds att det hela ”kunde lika gärna ha börjat i Malmö, Göteborg eller Stockholm” men några jämförbara kravaller har hittills inte ägt rum, vare sig i det beskedliga Malmö eller i betydligt större och mer segregerade städer som London, Amsterdam eller Hamburg.
Varför reagerade då ungdomarna i Clichy-sous-Bois och andra franska orter våldsamt på sin sociala situation? Frilansjournalisten Torun Börtz ser de franska kravallerna år 2005 i första hand som ett uttryck för en generationskonflikt som i första hand drabbar den nya arbetarklassen, det vill säga folk med invandrarbakgrund. De värst drabbade franska förorterna har en starkt eftersatt infrastruktur och kännetecknas av en utpräglad boendesegregation. De har drabbats av hög arbetslöshet och en allmänt dålig folkhälsonivå.
På sätt och vis finns här givetvis paralleller till områden i andra europeiska länder inklusive Sverige. Men uppenbarligen bidrar franska statens hierarkiska organisation, den franska polisens kvasikoloniala hantering av förortskriminaliteten och utbildningssystemets elitism till att den sociala situationen i storstadsförorterna ideligen exploderar.
Men, märkligt nog, så stannar Görtz analys av någonstans på vägen. Hon konstaterar att situationen är delvis bättre idag. Men förändringarna verkar enligt hennes berättelse liksom ha hänt ”plötsligt”.
Boken är dock en intressant skildring av Frankrikes ”glömda” betongförorter. Och dess styrka är att tyngden i ”bevisföringen” inte läggs på diverse expertuttalanden. Läsaren möter ungdomar som deltog i upploppen, ungdomar som inte gjorde det, föräldrar, lärare, socialarbetare, föreningsaktivister och kommunpolitiker.
Även om boken egentligen inte tillför så mycket nytt är perspektivet intressant. Enligt Börtz är en nyckel till den aggressivitet som präglar stämningen i dessa förorter den sönderslagna myten om att en bra utbildning kommer att leda till bra jobb och välstånd. Medan tidigare generationer av arbetarbarn har kunnat göra sin klassresa via högskoleutbildningen är utbildning i dag inte längre någon garanti för ett bättre liv.
