Vissa saker tycks aldrig förändras. En sådan är samhällets syn på omsorgsarbete i och utanför hemmet. Att sköta barn och äldre, vårda, trösta och trygga, är förutsättningar för att samhället ska fungera. Ändå är det ett arbete som ständigt nedvärderas. Följderna är förödande för arbetarklassens kvinnor.

I oktober kom en rapport från Försäkringskassan som visade att sjukskrivningarna för stressrelaterad psykisk ohälsa har ökat med 40 procent sedan 2020. 78 procent av de sjukskrivna är kvinnor.

Ulrik Lindwall är senior analytiker på Försäkringskassan. I en intervju med Dagens Nyheter (18/10) pekar han ut två möjliga förklaringar till att sjuktalen ökar.

Den ena är kvinnors dubbelarbete. Fortfarande år 2023 lägger kvinnor flera timmar mer än män varje vecka på sysslor som disk, städning, matlagning, och omsorg om gemensamma barn. (SCB, ”En fråga om tid”, 2021). Till det kommer det emotionella arbetet. Kvinnor förväntas hålla alla på gott humör och vårda nära relationer, utan att få speciellt mycket tillbaka. Ett arbete som kan vara nog så uttröttande.

Den andra förklaringen Ulrik Lindwall pekar ut är kvinnors tunga arbete i välfärden.

Om jämställdheten i hemmen långsamt går framåt, är omsorgsarbetet utanför hemmet något helt annat. Här går utvecklingen inte framåt, utan käpprätt åt skogen.

Naciye Tümer hade jobbat som städare i 43 år när arbetsgivaren inte längre tyckte att hon dög. Hon var 60 år och kom till mötet för sin uppsägning stödd på en rullator. Ryggen och knäna stela av artros. Utslitna, värkande handleder. Därutöver problem med panikångest. ”Det känns som om de lägger mig i en grav”, sade hon till Fastighetsfolket (2/2 2022).

Sverige har den mest reaktionära regeringen i modern tid, som hellre ger pengar till kungen och poolrengöring, än till välfärden.

Naciye Tümer är inte ensam om ett sådant öde. När kapitalismen steg för steg har släppts fri har den förvandlat varje del av samhället till en vinstmaskin. I de kvinnodominerade, reproduktiva branscherna, som vårdar snarare än skapar, finns bara ett sätt att göra vinst. Med växande konkurrens, och nedskärningsbudgetar förklädda till ”effektiviseringar”, måste tempot ständigt öka. Inte blir det bättre av att Sverige har den mest reaktionära regeringen i modern tid, som hellre ger pengar till kungen och poolrengöring, än till välfärden.

Facklig organisering kan vara en väg framåt, och det finns många goda exempel. Men att kräva sin rätt och springa på fackmöten är det inte alla som orkar med. Speciellt inte efter en tung arbetsdag, där man knappt har hunnit gå på toaletten. Och väl hemma väntar ytterligare ett arbetspass, fast obetalt. Mat ska lagas, kläder tvättas och barn kanske hjälpas med läxor. Mannen hjälper säkert till om man frågar, men vem vill tjata?

I stället är nedbrytningen ofta ett faktum. Och det stannar inte vid artros och slitna handleder. Som Mats Wingborg visar i rapporten Klassamhället och döden (Katalys, 2018) ökar medellivslängden hos befolkningen i stort, men står stilla – eller till och med sjunker – hos arbetarklassens kvinnor. Det är ovärdigt ett civiliserat samhälle.

Om regeringen någonsin igen ska få skryta om Sverige som ett jämställt land är det dags att agera.

I budgetpropositionen för 2024 har de dessvärre valt sänkt skatt på snus framför jämställdhet. Men det kommer väl fler chanser.