Transportarbetareförbundets avdelning 40 hade kallat till protestmöte mot strejkbrytarna som kommit till Lunde ett par dagar tidigare. Mötet samlade tusentals deltagare. Det var den dag fem värnlösa människor ur arbetarklassen mördades av utkommenderad militär. De ytterst ansvariga var den frisinnade folkpartistiska regeringen under C.G. Ekmans ledning.
År 1931 går över 100 000 människor arbetslösa. De svenska kapitalisterna utnyttjade krisen. Strejker och demonstrationer utbröt på flera håll.
Vid Marmaverken i Söderhamn krävde företagsledningen lönesänkningar. På hösten 1930 tog Svenska pappersarbetareförbundet ut arbetarna vid Marma i strejk. I maj 1931 hade arbetarna vid Marmaverken hållit ut i åtta månader.
Tisdagen den 12 maj anländer strejkbrytare till Lunde. Strejkbrytarna är beväpnade.
Demonstrerande arbetare jagar bort dem. Myndigheterna i Ådalen begär militär hjälp. Soldaterna möts med flygblad, slagord och Internationalen. Vid strejkbrytarnas barack i Lunde förekommer stenkastning.
Länsstyrelsen i Hörnösand har gått med på de strejkandes krav att föra bort strejkbrytarna från Ådalen. Länsstyrelsens beslut meddelas inte demonstranterna.
En fanbärare störtar fram med en fladdrande fana, till hälften fälld likt en lans. Då truppen drar sig tillbaka avlossar en av officerarna sin revolver. Kapten Mesterton kommenderar eld. Eldgivningen avbryts av att en trumpetare i demonstrationens musikkår blåser ”eld upphör”.
Fem människor dödas, fem såras. Militära och civila myndigheter vidtar inga åtgärder för att undsätta de sårade.
Den borgerliga pressen ljuger att demonstranterna skjutit först.
Kommunistisk och socialdemokratisk press går till våldsamt angrepp på regeringen, arbetsköparna och de civila och militära myndigheterna i Ådalen. Senare utdöms sammanlagt 23 månaders fängelse i olika tryckfrihetsmål mot arbetarpressen.
Jordfästningen förrättas av Axel Nordström, medlem av det kommunistiska partidistriktets styrelse och framträdande i strejkledningen.
Kapten Mesterton döms till åtta dagars arrest utan bevakning. Furir Tapper till tre dagars arrest utan bevakning. Löjtnant Bäckman döms till tio dagars husarrest. De målsägande anses inte berättigade till skadestånd. Axel Nordström döms till två och ett halvt års fängelse. Detta trots att han inte deltagit i Lunde. Också andra arbetare döms till långa fängelsestraff.
Parollen om strejk som protest mot arbetarmorden och för strejkbrytarnas och militärens bortdragande, som dåvarande kommunistiska partiet SKP ställde, mottogs positivt. Varken Landsorganisationens eller det socialdemokratiska partiets ledningar stödde strejkparollen. Redan dagen efter händelserna i Lunde samlades Stockholms arbetare till den mäktigaste demonstrationen i huvudstadens historia. Allmänt krävdes att regeringen skulle avgå. I Stockholm ställdes denna paroll av SKP:s ordförande Sven Linderot, i ett tal från kanslihusets trappa, trots polisens brutala försök att hindra demonstranterna att ta sig fram till regeringsbyggnaden.
Arbetarrörelsens beslutsamma kamp och motstånd mot storfinansens och den borgerliga regeringens reaktionära politik, som kulminerade med dödsoffren i Lunde, ledde till historiska resultat.
Inte någon gång senare har militär kommenderats ut i en arbteskonflikt. Strejkbryteriet som metod att kväsa arbetarna avvecklades. Arbetarpartierna erövrade en majoritet i de allmänna valen. Anslutning till facklig orgniasation blev mera självklar. Fackföreningsrörelsen har blivit landets starkaste massorganisation.