Anna-Marica Ek tillsammans med sonen Vincent,
som var en av de sista att födas på Sollefteå BB.
Anna-Marica Ek är talesperson för BB-ockupationen i Sollefteå, Sollefteå.
Vad betyder första maj för dig?
– Jag tycker att första maj är ett tillfälle för folket att visa sin röst och visa vad som betyder något för dem. Vad som man är missnöjd med och också vad man har kärlek för. Det är inte bara negativt på första maj, det handlar inte bara om att protestera. Det är ju också ett tillfälle att vara positiv.
Vad tycker du att man ska vara positiv för?
– Det som är värt att uppmärksamma och som är värt att fira är människokraften och människorvärdet. Att vi inte längre är nöjda med att ha en sjuk sjukvård. Att vi inte låter oss bli nedtryckta utan att vi visar att vi faktiskt har en röst.
BB-ockupationen har ett väldigt stort engagemang. Vad kan arbetarrörelsen i stort lära sig av det?
– Det jag tycker att man ska ta med sig från BB-ockupationen är att man ska ta vara på den styrka som finns hos människor. Man ska inte nöja sig med det som är. Om man är missnöjd med någonting så räcker det inte att prata om det. Det är lätt att skriva sitt namn på en protestlista– men man måste faktiskt göra något. Actions speak louder than words.
Hur går den här rörelsen in i framtiden?
– Jag känner att BB-ockupationen är väldigt stark – det är inget som är tynande. Vi nådde precis tusen personer som ockuperat i minst fyra timmar. Vi kommer absolut att orka till valet.
Vad gör du själv på första maj?
– Det här är ju ett skittråkigt svar. Jag jobbar hela helgen, och sen fyller jag år på sista april. Så jag vill säga att jag ska gå i en massa demonstrationståg, men jag ska faktiskt bara vara hemma och fira med familjen.
Det är också din dag, på sätt och vis?
– Ja, jag tänker att jag unnar mig det.
Eric Rosén är chefredaktör för Politism, Stockholm.
Vad betyder första maj för dig?
– Det är en dag där ingen tillåts glömma arbetarrörelsens grundvärderingar och kamptradition. Det är också en dag som visar hur stor, utbredd och spretig arbetarrörelsen är. Det är fint.
Vilka frågor kommer att vara viktigast för vänstern det kommande året?
– Den breda vänstern måste bättre formulera en egen vision om hur samhället ska förändras. Att vara den som bäst säger nej till andras visioner och löften, till exempel fascisternas, räcker inte.
– Annars går det inte att komma runt: Fortfarande, nio år efter finanskrisen, har vänstern inte klarat att ta vara på den krisinsikt som uppstod då. Det behövs mer av både ekonomisk och ideologisk kritik av kapitalismen som system.
Ibland anklagas vänstern för att ha en dyster världsbild. Vilka segrar finns det att fira?
– Vi har sett extremt viktiga förbättringar av socialförsäkringar och a-kassa senaste åren. Vi har en ny lag som möjliggör krav på vettiga villkor vid offentlig upphandling. Synen på skolvalet och vinster i välfärden förändras. Och den fackliga kampen vinner en lång rad små segrar som tillsammans är väldigt viktiga.
På flera håll i världen, nu senast i Frankrike, har vi sett ett uppsving för vad som har beskrivits som en populistisk vänster. Kan vi lära oss något av dessa rörelser?
– Jag tycker inte om begreppet populism. Ofta är rörelser som beskrivs som populister, både till höger och vänster, snarare ideologiskt drivna. De kallas populister för att de säger att deras politik inte är för alla, för att de vågar säga att ett intresse väger tyngre än ett annat och att de vill förändra vissa saker även om det uppfattas som ”tekniskt svårt” eller ”inte tilltalar de lättrörliga mittenväljarna”. Av detta kan man lära sig något.
Vad gör du själv på första maj?
– Jag medverkar i en paneldebatt på Norra Bantorget. Sen kommer jag som varje år ha svårt att bestämma mig för vilket tåg jag ska gå i.
Zina Al-Dewany är ledarskribent på Flamman och ETC.
Vad betyder första maj för dig?
– För mig är det alltid förknippat med när mamma var höggravid och demonstrerade 1990, vilket tydligen fick igång värkarna och fick mig att födas lite tidigare. Jag förknippar också första maj med de generationer som kämpat för människors lika värde och möjligheter i livet.
Det talas ofta om att vänstern är alltför splittrad. Hur skulle du beskriva dagens vänsterlandskap?
– Jag tror att vänstern alltid beskrivits som splittrad, men bara för att det finns många olika sätt att organisera sig så betyder det inte att slutmålen är olika varandra. Jag ser en vänster som blir starkare som reaktion mot orättvisorna. Frågan är om den parlamentariska vänstern kan fånga upp den styrkan.
Det talas också mycket om en dyster politisk utveckling i omvärlden. Vad finns det som man kan fira?
– Det som finns att fira är att dagens unga människor, framförallt tjejerna, identifierar sig som progressiva, feminister, antirasister och miljömedvetna. Det är fint.
Vilka är de viktigaste frågorna för arbetarrörelsen just nu?
– Den absolut viktigaste frågan måste vara de ökade klyftorna i Sverige. De ökar mer här än i något annat OECD-land. Det är ekonomiska klyftor skapar spänningar i ett samhälle. Där hittar vi också många av orsakerna till ohälsotal och politiskt missnöje.
Nästa år är det val igen. Vad bör vänstern i bred mening hoppas på rent parlamentariskt?
– Rent parlamentariskt ska inte vänstern sitta och hoppas när det är valår. Våga ha modiga vallöften som att avskaffa vinsterna i välfärden, dela föräldraförsäkringen lika och gå för Guds skull inte med på rasisternas verklighetsbeskrivning – ja jag tittar på er, S.
Vad gör du själv på första maj?
– Första maj går jag som vanligt rödklädd med familjen genom stan.
Mirjam Katzin är ordförande Vänsterpartiet Malmö
Vad betyder första maj för dig?
– Dels är det en dag att minnas de framgångar vi nått. Framgångar som vi ofta tar för självklara. Men det handlar ju också om vägen framåt. Det är ett viktigt tillfälle att samlas och mobilisera; det är ju en dag som startar mångas engagemang. Vi får aldrig så många medlemmar som på första maj, utom möjligen valdagen. Det är ett väldigt bra tillfälle att bygga framåt.
Vad behöver man komma ihåg den här dagen?
– På längre sikt så handlar det ju om att arbetarrörelsen ändå har vunnit framsteg som vi kallar för demokrati. Att vi har mer och mer makt för folkstyre.
På kortare sikt då? Vad kan man minnas som är mer närliggande?
– Det finns massor med historier om reformer som man fått igenom på lokal nivå, där man har stärkt organisationen eller man har fler aktivister på gatorna. Man måste se de små vinsterna och vägen framåt.
Kan det vara så att man ibland glömmer de små segrarna?
– Det är väl vårat problem i vänsterrörelsen. Våra ambitioner är så stora. Vi vill ju förändra hela världen. Det är enormt viktigt att komma ihåg våra framgångar. Att vi gör skillnad.
Vilka frågor kommer att vara viktiga att fokusera på den tid som kommer?
– Jag tror att det är den stora övergripande frågan som handlar om att bygga en rörelse på hopp om att det går att organisera samhället på ett annat sätt. Att en annan samhällsordning är möjlig och helt nödvändig i ett läge där omvärlden ser allt mörkare ut.
– Det är med den typen av bredare budskap som vänsterrörelsen i andra delar av världen går framåt. Det handlar också om allianser mellan olika typer av rättviserörelser som vi måste bygga.
Du har ju profilerat dig i feministiska frågor. Vad är viktigt där?
– Det handlar väldigt mycket om det sista jag sa. Att inte betrakta den feministiska rörelsen som en enda feministisk rörelse, utan att se multituden av rörelser och bygga allianser där emellan. Det är det vi behöver göra för att ha ett fungerande motstånd mot en växande fascism. Vi måste inte enas utan vi behöver kunna bygga broar mellan olika rörelser som alla handlar om ett rättvisare samhälle.
Vad gör du själv på första maj?
– Jag talar på vänsterpartiets arrangemang på möllevångstorget.
